Köparens falska bevisbörda för varans kvarlämnande vid butiksvaruköp - och hur den påverkas av om det påstådda avtalsförhållandet anses utgöra ett blandavtal eller två separata avtal

Sammanfattning: En konsuments påstående om att en köpt vara lämnats kvar i butiken efter köpet i syfte att näringsidkaren ska utföra arbeten på varan, kan betraktas som ett påstående om antingen ett blandavtal eller två separata avtal. Förutsatt att näringsidkaren menar att konsumenten fått med sig varan i samband med köpet kommer konsumenten att åläggas bevisbördan för att en överenskommelse om tjänst ingåtts. Det sistnämnda gäller oavsett om den påstådda överenskommelsen betraktas som en del av ett blandavtal eller ett separat tjänsteavtal. Om konsumenten inte har säkrat någon skriftlig bevisning, i form av t.ex. ett skriftligt avtal, kommer denne få svårt att uppfylla bevisbördan. I NJA 2018 s 617 konstaterade Högsta domstolen att konsumenten dessutom bär en s.k. falsk bevisbörda för att varan inte avlämnats enligt köpeavtalet mellan parterna. Samtidigt valde domstolen att klassificera det påstådda avtalsförhållandet som två separata avtal. I uppsatsen undersöks hur klassificeringsfrågan kan påverka köparens möjligheter att föra bevisning som medför att den falska bevisbördan anses uppfylld. Slutsatsen blir att frågan kan ha direkt avgörande betydelse.