Faktorer som påverkar slaktmognad hos betesuppfödda höstlamm

Detta är en Master-uppsats från SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Sammanfattning: Gotlandsfåren som har en aktiv avelspopulation om 18 000 tackor är Sveriges van-ligaste fårras. Med en stark säsongsbunden brunst på hösten föds lammen under våren och slaktas traditionellt sätt på hösten efter betessäsongen. Ett utbrett problem vid slutuppfödning av höstlamm på bete är att få dem slaktmogna i tid, många lamm behålls som vinterlamm och storleken på de slaktade varierar stort. Syftet med denna studie var att genom information kring lammens uppväxt, uppfödningssystem och slaktresultat finna framgångsfaktorer inom lammproduktionen. 1032 slaktlamm, från sex gotländska gårdar, ingick i studien och av dessa slaktades 882 stycken under hös-ten (85,5%) medan 150 behölls som vinterlamm (14,5%). Lammen föddes under våren 2017, med högst intensitet under april, och slaktades mellan juli och december. De betade med tackorna fram till avvänjning och slutuppföddes sedan på åkermarks-bete eller grönbete + åkermarksbete, fyra av gårdarna tillskottsutfodrade även lammen med kraftfoder från augusti. Gårdarnas befintliga rutiner kring betesplanering, vägning och slaktplanering på-verkade resultatet till stor del. Dessa rutiner bedöms vara den faktor som främst på-verkar slaktvikt, slakålder, klassning och tillväxt. Tillväxten för uppfödningsperioden varierade stort mellan de olika gårdarna (212–347 g/dag), vilket även slaktkropps-vikten (17,22–20,97 kg) och dagar vid slakt (152–235). Lamm som delvis betat på grönbete hade högre slaktkroppsvikt och slaktutbyte jämfört med lamm som enbart betat på åkermarksbete (20,06 kg jämfört med 19,39 kg respektive 41,9% jämfört med 40,8%). Lamm som delvis betat ett grönbete av rova, foderraps, vicker och gräs hade högre fettklassning än övriga betestyper (P<0,001). Tillskottsutfodring med kraftfoder tycks dock inte påverka slaktresultaten positivt. Andelen vinterlamm per slaktlamm varierade från 0-46% inom varje gård. Levan-devikten vid 60 samt 110 dagars ålder hade signifikant påverkan (P<0,001) för om lammen slaktades eller blev vinterlamm. De gårdar som uppgav att de vidtog åtgärder för små lamm, i form av klippning, vid 110–140 dagars ålder hade lägst andel vinterlamm. Om lammen slaktades eller hölls kvar som vinterlamm påverkades signifikant av tackans ålder (P<0,01) medan en ökad kullstorlek inte hade någon signifikant påverkan.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)