Terrorismens hot mot Sverige: En diskursiv språkanalytisk studie av förändringar i säkerhetspolisens hotbildsframställningar efter terrorattacken på Drottninggatan 2017

Sammanfattning: Denna studie fokuserar på Säkerhetspolisens hotbildsframställningar av den våldsfrämjande islamistiska extremismen och studien syftar till att undersöka hur hotbildsframställningarna förändrats efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017. Studien är en abduktiv och teorikonsumerande fallstudie som använder sig av en kombination av säkerhetiseringsteorin och gestaltningsteorin för att förstå hotbildsframställningarnas förändringar. Studiens material består av Säkerhetspolisens årsböcker för åren från 2014 till 2019, vilka har analyserats med hjälp av en diskursiv språkanalys där diskursiva noder för diskursiva kategorier baserade på olika typer av hotbildsframställningar identifierats. Studiens resultat visar på att det skett en förändring i hotbildsframställningarnas utformning från 2014 till 2019, och från före terrorattentatet till efter terrorattentatet. Mer specifikt så exemplifierar sig förändringarna genom att Säkerhetspolisen innan 2017 fokuserade mycket på att beskriva vem eller vilka som var ett hot och varför samt på vilka medel man skulle använda för att minska hotet medan man efter 2017 lägger större vikt vid att motivera varför och mot vad hotet är ett hot samt varför man behöver använda de medel man anger ska minska hotet. Att skydda ”Sveriges demokrati och det demokratiska styrelseskicket” får allt mer fokus efter terrorattentatet 2017.