Papperslösas rätt till vård : En kvantitativ studie

Sammanfattning: Bakgrund: Papperslösa personer i Sverige är en grupp som inte har laglig rätt till vård på samma villkor som resten av befolkningen i landet. Otydlighet i lagen och brist på kunskap hos vårdpersonal resulterar i en situation där papperslösa personer stöter på hinder för att få tillgång till den vård de har rätt till.Syfte: Syftet med studien var att beskriva kunskap och informationsbehov hos vårdpersonal på hälsocentraler och akutmottagning i Umeå kommun gällande papperslösa personers rättigheter till vård utifrån svensk lagstiftning.Metod: En empirisk studie med kvantitativ ansats och deskriptiv design där en enkät har delats ut till vårdpersonal på akutmottagningen samt på hälsocentraler i Umeå kommun.Resultat: 65,8% hade mött papperslös person som sökt vård. 39,7% upplevde god kännedom om de rättigheter lagen gav. 38,2% upplevde sig tillräckligt informerad i frågan på arbetsplatsen. 75% upplevde sig behöva mer utbildning i frågan. 66,2% upplevde det fanns rutiner i frågan. 57,4% upplevde sin kunskap tillräcklig för god och lagenlig vård. 39,7% erfor förekomsten av en diskussion i frågan på arbetsplatsen. 44,5% ansåg sig kunna bedöma "vård som inte kan anstå". 61,8% upplevde trygghet i mötet med papperslösa. 5,9% ansåg det rimligt att kontakta polis. 64,7% upplevde sig ej skyldig att kontakta polis.Konklusion: Majoriteten hade erfarenhet av möten med papperslösa. Cirka en tredjedel kände inte till lagen 2013:407. En stor del visste inte vilka rättigheter lagen gav papperslösa eller om sekretessen gäller sådana patienter. Självskattad förmåga att ge lagenlig vård låg var betydligt högre. Flertalet ansåg arbetsplatsen ha rutiner gällande papperslösa. En majoritet upplevde sig ej ha fått tillräckligt med information i frågan på arbetsplatsen och ansåg sig behöva mer utbildning.