Parkour & Freerunning En normbrytare i det offentliga rummet : Parkour & Freerunning A Norm breaker in the public space

Sammanfattning: Det har med uppsatsen varit en lång resa. Den har gett mig en ökad kunskap och förståelse om Parkourens estetik och filosofi. Jag trodde när jag började det här projektet att det skulle bli svårt att kunna göra något av det. Jag fruktade att källmaterialet var alldeles för tunnt och att den teoretiska grunden inte riktigt fanns där. Jag blev dock snabbt motbevisad och kom snart fram till att så inte var fallet. Det som gjorde störst intryck på mig var det faktum att det fanns så många människor i Parkour- och Freerunningscenen som verkligen tänkt till. Vad som vid första anblicken var en ytlig gemenskap som bara sysslade med inbördes idoldyrkan av varandras uppladdade videosnuttar på nätet visade sig vara så mycket mer! De människor jag kom i kontakt med via Facebook var välartikulerade och intelligenta och hade genomtänkta åsikter som jag hade stor nytta av. De traceurer som via internet och Youtube förmedlat sina tankar om vad Parkour är för någonting har också hjälpt mig mycket. Utan sådana utmärkta analyser av sportens frontmän som David Belle, Sebastien Foucan och Daniel Ilabaca hade det till exempel varit omöjligt att formulera någonting som till en början varit så vagt som ett avsnitt om parkourens estetik. Den huvudlinje jag hela tiden följt har varit att det inom Parkouren funnits något som är relevant ur konstvetenskaplig synvinkel. Det som för många kan se ut som bara en extremsport visade sig ha så mycket mer. I och med att Parkouren på så många olika plan är relativ så förändras förhållningssättet till arten utifrån vilket perspektiv man har. Det faktum att arten utövas till största delen i ett stadslandskap gör att dess förhållande till det offentliga leder en in på tankegångar jag kunde härleda till en konstvetenskaplig undersökning. Den analys jag genomfört har till största delen kunnat besvara mina uppsatta frågeställningar. Med de frågeställningar jag satt upp hoppas jag inte bara att jag kan få svar på just de sakerna specifikt. Tanken är också att skildra Fenomenet Parkour ur ett konstvetenskapligt perspektiv och kanske föda en nyfikenhet hos läsaren. Jag vill också jämställa eller i alla fall jämföra den med andra subkulturer som upptar det offentliga rummet. Svaret på den jämförande frågeställningen får visa om jag har lyckats med mitt uppsåt.Nedan följer de fyra frågeställningarna, uppsatta i samma ordning som i syftesdelen och besvarade enligt samma modell. Jag anser att de olika frågeställningarna är en enhet och att de inbördes korrelerar med varandra i en symbios som till slut ska kunna ge en sammantagen bild av vad jag vill beskriva.