Det vibrerande rummet – akustik, atmosfär och arkitektur

Sammanfattning: Ljud är, för de flesta, någonting självklart. Vi omges ständigt av ljud, våra egna och andras, och kanske märker vi inte av vår ljudmiljö förrän den blir direkt obehaglig. Detta speglas även i vår gärning och vårt tankesätt som arkitekter, där bilden, ljuset och den visuella estetiken har företräde i våra kreativa processer. Det är just detta som Juhani Pallasmaa går till angrepp mot i ”The Eyes of the Skin”, där han lägger fram starka argument för att inte bara vår arkitektgärning, utan hela vår kultur, är fixerad vid framställandet och konsumtionen av bilder. Vilken betydelse har då akustiken för vår rumsuppfattning och vilken betydelse borde den ha? Kan den auditiva dimensionen vara en lika självklar del i den gestaltande arkitektens process som den visuella, och i så fall hur? Dessa frågor har blivit centrala i min undersökning, som tar avstamp i Sarah Williams Goldhagens redogörelse för den mänskliga kognitionen och i Georg Böhmes atmosfärteori. Utöver att försöka förklara akustik på ett överskådligt sätt går jag till botten med hur man kan definiera estetik, vad atmosfärer egentligen är och hur de hänger ihop med arkitektur och ljudmiljöer. Min undersökning landar i några skissartade förslag på hur akustiska atmosfärer kan gestaltas inom ett givet program och en given kontext.