Inneliggande hundar och katter med kramper : övervakning och vård på intensivvårdsavdelningen

Sammanfattning: Djursjukvården har blivit alltmer avancerad de senaste åren och hundar och katter med kramptillstånd är vanligt förekommande. Kramper är ett symtom på sjukdom, som exempelvis epilepsi eller intrakraniella patologier och kan ta sig olika uttryck. Vid fokala kramper pågår en abnorm nervcellsaktivitet i ena hjärnhalvan, som kan ta sig uttryck som ryckningar i ansiktet eller en extremitet. Vid generaliserade kramper pågår en abnorm nervcellsaktivitet i båda hjärnhalvorna och vanligtvis blir patienten inledningsvis stel i hela kroppen och går sedan in i konvulsiv kramp. Katter drabbas oftast av komplexa fokala kramper som kan bli mycket kraftiga, där de bland annat försöker springa och klättra frenetiskt, medan hundar oftare drabbas av generaliserade kramper. Syftet med denna kandidatuppsats var att sammanställa litteraturen om hundar och katter med kramptillstånd och undersöka hur väl det stämmer överens med hur arbetet på kliniken sker. Arbetet inleddes med en litteraturstudie för att undersöka den evidens som i nuläget existerar kring hur omvårdnaden och övervakningen bör utformas för dessa patienter. Sedan utfördes en intervjustudie där fyra respondenter från tre olika djursjukhus i Sverige intervjuades. En respondent var djurvårdare på nivå tre och resterande legitimerade djursjukskötare. Syftet med intervjuerna var att undersöka klinikernas rutiner och kunskapsnivån kring dessa patienter och hur omvårdnaden och övervakningen utförs. Det framkom i denna kandidatuppsats att den generella kunskapen gällande kramppatienter var god på samtliga kliniker och ett samband kunde ses där det på den klinik som hade veterinärer med fördjupad kunskap inom neurologi anställda även var den klinik där rutinerna kring arbetet med kramppatienter upplevdes fungera bäst. Det framkom även att respondenterna på samtliga kliniker försöker uppnå och bibehålla ett stressreducerande arbetssätt och minska stimuli kring kramppatienterna för att motverka uppkomsten av krampanfall. I tidigare litteratur har främst kramptillstånd hos hundar studerats. Kunskapen om katter och deras kramptillstånd är begränsad och mer forskning behövs, till exempel varför katter får komplexa fokala kramper men inte hundar, samt om epilepsi hos katter kan vara genetiskt orsakad.