Hoppet gör det värt att leva : En begreppsanalys om hoppets betydelse för kroniskt sjuka människor

Sammanfattning: Hopp är ett mångfacetterat begrepp med svårförklarad innebörd, vilket i vårdvetenskaplig forskning beskrivs som en känsla, upplevelse eller behov. Undersökningar visar att en tredjedel av Sveriges befolkning lever med kronisk sjukdom, som i vårdvetenskapen beskrivs som långvarig, ofta permanent och med ett progressivt förlopp. Hopp anses påverka kroniskt sjuka människors upplevelse av sjukdom i positiv riktning och sjuksköterskans attityd och handlingar av hoppfullhet är viktiga för patientens förmåga att känna hopp. Avsaknad av hopp kan leda till social isolering, ensamhet, negativ inverkan på självbilden, förtvivlan, hopplöshet och känslan av att vara till last. Begreppsanalysen görs därför för att undersöka hur kroniskt sjuka människor uttrycker och upplever hopp, samt hur ökad förståelse för hoppets betydelse kan främja god omvårdnad. Syftet är även att undersöka hur begreppet hopp beskrivs generellt. Segestens modell för begreppsanalys har använts, och resultatet bygger på vårdvetenskapliga artiklar samt olika slags ordböcker och lexikon. Resultatet presenteras i tre tabeller och förklarande text som visar på karaktäristiska, förutsättningar och konsekvenser av begreppet hopp generellt samt kontextuellt för kroniskt sjuka människor. En sammanfattning av den kontextspecifika analysen presenteras även för att förtydliga resultatet. Typexempel, gränsexempel och antiexempel utformas för att visa på hur begreppet uttrycks i verkligheten. I diskussionen framhålls de mest framträdande karaktäristiska vara tro på en högre makt, positiv framtidstro, känsla av samhörighet samt drömmar och önskningar. Det framkommer att hopp uttrycks olika beroende på vilka premisser som föreligger, exempelvis typ av sjukdom. Sjuksköterskans förhållningssätt och förmåga att framhålla, hjälpa att bibehålla samt inspirera till hopp för den kroniskt sjuka människan är en viktig hoppingivande funktion.