Parkkaraktärer : en undersökning av Slottsparken, Malmö, i vintertid

Sammanfattning: Idag spenderar vi människor alltmer tid inomhus vilket tenderar att ha negativa effekter på vår hälsa. Det är konstaterat att utomhusvistelse i all form är bra för oss människor och eftersom det naturliga dagsljuset är begränsat under vintern blir det extra viktigt att vistas ute under denna tid. Hur parker planeras och utformas kan ha en stor betydelse för upplevelsen hos besökaren och bör därför vara gestaltade för att bidra med kvaliteter året om. Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur, har studerat grönområdens inverkan på människors hälsa och har tillsammans med forskningskollegor utvecklat åtta specifika parkkaraktärer (Bengtsson et al. 2018): artrikedom och variation, social gemenskap, kultur och historia, öppet och utsikt, känsla av rymd, rofylldhet, vildhet och natur och avskilt och skyddat. Med utgångspunkt i denna bakgrund är vårt syfte att undersöka hur parkkaraktärerna kan upplevas i verkligheten och hur de kan användas som utvärderande verktyg av grönområden. Vårt arbete undersöker parkkaraktärerna i teorin genom en litteraturstudie där forskning av miljöpsykologer som Kaplan och Kaplan, Ulrich, Hartig och Stoltz lyfts fram. Forskningen tar upp betydelsen av natur för människans välmående och bär på många likheter med Grahns teori. Litteraturstudien fortsätter sedan med ett fokus på vinteraspekter där upplevelsevärden belyses. Därefter undersöks parkkaraktärerna i praktiken med hjälp av en observationsstudie och med Slottsparken som exempel. För att ta reda på hur de upplevs i verkligheten har en lista med beskrivningar av parkkaraktärerna använts. Resultatet visar att alla åtta parkkaraktärer går att hitta i Slottsparken. En del finns på flera olika platser medan en del är mer sällsynta. I en och samma plats kan flera karaktärer ingå, de överlappar varandra. Parkkaraktärerna är komplexa att beskriva med ord, de är inte mätbara och vissa tenderar att vara mer spekulativa än andra. Slottsparken har vissa platser där ingen karaktär passar in och dessa har vi benämnt som icke-karaktärer. Under vårt platsbesök kom vi fram till att Slottsparken bär på kvaliteter i vintertid. Dessa kan delas upp i visuella och upplevelsemässiga kvaliteter. Slutligen kan vi konstatera att parkkaraktärerna kan användas som stöd för att utvärdera och förstå en plats, men är tolkningsbara och är därför inte heltäckande. Däremot kan parkkaraktärerna fungera som inspiration för en landskapsarkitekts designprocess och fungera som ett hjälpmedel vid gestaltning av parker.