Mäklaryrkets etik och moral

Sammanfattning: Går det att köpa en fastighet utan att bli lurad? Under flera år har mäklare florerat i media och deras etik och moral har ifrågasatts. Intresset för hur etik och moral egentligen ser ut vid fastighetsförmedling väcktes och vi ville veta om kritiken var befogad. För att få svar gjorde vi en kvalitativ ansats och intervjuade tre olika instanser. Dessa bestod av Fastighetsbyrån, Mäklarsamfundet och ARN. Vårt val av respondenter grundade sig på att de alla har anknytning till fastighetsförmedling på olika sätt. Vi valde att undersöka etik och moral närmare utifrån lockpriser, provision och budgivning. Vid intervjuerna har vi även varit intresserade av att få veta vad våra respondenter anser vara anledningen till mediebevakningen och vad de tror mäklarna kan göra för att öka sin trovärdighet mot allmänheten. Vår slutsats är att etik och moral är svåra att åtskilja och de går hand i hand. Vid den högkonjunktur som varit har förmedlingsuppdragen ökat, vilket har medfört fler anmälningar och har därför uppmärksammats oftare i media. Allmänheten tror ofta att mäklaren har ett större ansvar än vad mäklarrollen innebär. Det kan också vara så att man som kund inte vet vilket ansvar och vilka skyldigheter man själv har som köpare. Mäklaren ska upplysa köparen om att han har undersökningsplikt och detta missar mäklaren ibland. I fastighetsmäklarlagen står det att mäklaren ska vara opartisk och tillvarata både säljarens och köparens intresse. När det kommer till priset på fastigheten är det uttalat att mäklaren ska gå säljarens väg, vilket rubbar synen på mäklarens opartiskhet. Vi har kommit fram till att mäklarna förmodligen inte har sämre etik och moral än i någon annan yrkeskategori. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och för att överleva måste vi alla gå med vinst. Valet man har är att lita på agenten eller sälja sin fastighet själv.