Skiljer sig röjda arealer i förhållande till röjningsbehovet mellan Sverige och Finland och hur mycket stöd som utdelas för röjningar?

Sammanfattning: Röjning innebär en beståndsvårdande utglesning av skog, där huvuddelen av den bortröjda volymen (exklusive överståndare, fröträd etc.) härrör från träd klenare än 10 cm. Huruvida träden tas till vara eller inte spelar ingen roll. Syftet med denna studie är att numeriskt beskriva för åren 1986-2013 skillnaderna mellan Sverige och Finland vad gäller utförda röjningar i plant- och ungskog i förhållande till det omedelbara röjningsbehovet/ målsättningen. Parametrar som skall mätas är röjda realer och utdelade stöd för åtgärderna. Inhämtning av statistik för Sverige har skett ur Sveriges Lantbruks Universitetets (SLU) databaser. För Finlands del har statistik inhämtats ur Naturresursinstitutets (Luke) databaser med kompletteringar av Skogs och Jordbruksministeriets (MMM) databaser. Inledningsvis inhämtades information från databasinnehavare om vilka sökvillkor som var tillgängliga. Därefter inhämtades statistik för röjnings arealer/ bidrag för Sverige och Finland. Avslutningsvis sammanställdes statistiken. Skillnaderna är tydliga mellan länderna, Finland röjer 61 % mer i sina skogar i förhållande till omedelbart röjningsbehov/ målsättning. Sett till Sveriges röjningar är det de enskilda skogsägarna som innehar det stora röjningsbehovet då endast 14 % röjs av det omedelbara röjningsbehovet. Statligt stöd för röjning skiljer sig markant mellan länderna. För åren 2001-2013 har Finland betalat ut i medeltal ca 27,5 miljoner Euro i stöd till enskilda markägare. Sverige har betalat ut i medeltal för perioden 1986/87-2013 ca.2,72 miljoner kr. Tidigare studier som Skogsstyrelsen genomförde 2001visar att beredskapsarbeten hade framgångar med att öka skogsproduktionen. Aktiva åtgärder som beredskapsarbeten gynnar mest sannolikt det hållbara skogsbruket positivt. Denna studie visar att det omedelbara röjningsbehovet i Sverige var som lägst när 1993 års skogsvårdslag infördes och röjningsplikten avskaffades, röjningsplikten verkar har haft en betydande verkan. En tendens hos enskilda markägare i Sverige är att från år 2005 röjs det i samma utsträckning som den enskilde skogsägaren röjde strax innan Skogsvårdslag 1993 infördes och trenden är ökande. Detta kan bero på att allt fler skogsägare certifierar sig vilket kräver en skogsbruksplan. Statliga bidrag för röjning i plant- och ungskog skiljer stort mellan länderna och sett till de svenska statliga bidragen är det egentligen noll för produktionsmålen då ädellövsbidraget och NOKÅS är ett naturvårdspremierande bidrag. Svensk skogspolitik skulle kunna snegla mot finsk, kanske bidrag för röjningar kan vara en bra motivator för att öka svensk skogsproduktion.