Ryttarens inverkan på symmetrin i hästens rörelsemönster vid lättridning

Sammanfattning: Ortopediska skador är en av de vanligaste orsakerna till hästars veterinärbesök och många hästar drabbas någon gång av denna typ av skador. Symtomen är ofta hälta och kodledsinflammation är den vanligaste diagnosen. Sjukdomar i leder är även den vanligaste orsaken till att hästar avlivas. Ryttare säger sig ofta kunna känna att hästen rör sig ojämnt eller ovilligt vid ridning och misstänker då att hästen är halt. Samtidigt upptäcks det ofta, vid exempelvis veterinärbesiktning inför försäljning, att hästar som av sina ryttare anses vara friska i själva verket är halta. Subjektiv visuell hältbedömning när hästen visas för hand är den vanligaste metoden för att utvärdera hästens rörelser, det kan dock vara både svårt och ta lång tid att lära sig. Vid framförallt låggradiga hältor kan det vara till hjälp att observera hästen under ryttare. Ryttaren i sig påverkar dock hästens rörelsemönster och kan förstärka eller maskera en eventuell hälta. Denna studie undersöker hur ryttaren påverkar hästens rörelsemönster vid lättridning. Hypotesen är att en ryttare som rider lätt i trav kan förstärka eller minska en rörelseasymmetri hos hästen beroende på vilket ben ryttaren sitter ned på. I studien undersöktes rörelserna hos 26 hästar av halvblodstyp som alla ansågs vara ohalta och välfungerande i ridningen av sina ägare. Hästarna mättes med det objektiva rörelseanalyssystemet Lameness Locator både utan och under ryttare. Samma erfarna ryttare red samtliga hästar. Lameness Locator består av tre sensorer som placeras på hästen samt en dator med ett program som analyserar insamlad data. De mätningar som inkluderades i denna studie utfördes när hästarna travades på rakt spår vid hand och under ryttare som red nedsuttet, lättridning på höger sittben och lättridning på vänster sittben. Mätvärdena för lättridning på höger och vänster sittben jämfördes med nedsuttet genom att parade t-test utfördes och medelvärden räknades ut. Resultaten indikerar att en ryttare som rider lätt framförallt förändrar den vertikala symmetrin i rörelsen hos hästens bäcken genom sin lättridning. Hos de hästar som inte hade någon rörelseasymmetri framkallade lättridningen en asymmetri. Hos de hästar som redan hade en rörelseasymmetri blev de, jämfört med nedsuttet, mer eller mindre asymmetriska vid lättridning, beroende av vilket sittben ryttaren satt på och typen av bakbensasymmetri (frånskjuts- eller belastningsasymmetri) hos hästen. Hos hästar med en hälta i belastningsfasen (PDmin) kan man utifrån resultaten av denna studie förvänta sig att graden av hälta ökar när ryttaren sitter ner på det friska benet. Hos hästar med en frånskjutshälta (PDmax) kommer hältan istället att öka när ryttaren sitter ner på det halta benet. Detta är mycket viktigt att tänka på om en rörelsekontroll utförs på en häst som rids i trav under lättridning. De asymmetriska hästarnas rörelsemönster förefaller inte påverkas av att ryttaren bara sitter på dem, jämfört med när de travades vid hand. Detta innebär att en rörelsekontroll skulle kunna utföras med ryttare på, men det är viktigt att då ha kunskap om hur ryttaren påverkar hästens rörelser.