Internationell offensiv mot aggressiv skatteplanering - Från OECD till svensk rätt

Sammanfattning: OECD och EU har under de senaste åren intensifierat sin offensiv mot aggressive skatteplanering. År 2013 publicerade OECD sitt BEPS-projekt som tidigt under året inleddes med Rapporten mot BEPS och senare under samma år följdes upp av en Handlingsplan mot BEPS. I handlingsplanen föreslår OECD flera åtgärder som länder kan implementera för att bekämpa aggressiv skatteplanering. OECD betonar i sin rapport och handlingsplan att problemet med aggressiv skatteplanering inte kan lösas nationellt utan det krävs internationellt samarbete. OECD:s största utmaning med sitt BEPS-projekt är att OECD inte har någon kompetens att utfärda rättsligt bindande material. Det talar dock till OECD:s fördel att G20-länderna och EU valt att stödja BEPS-projektet. Europeiska unionens kommission publicerade 2012 ett meddelande angående att stärka av kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande. Detta meddelande följdes senare samma år upp av en handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande samt två rekommendationer, varav den ena specifikt behandlar aggressiv skatteplanering. En av de stora skillnaderna mellan OECD och EU är att EU kan omvandla sitt arbete till bindande direktiv och hittills har kommissionens arbete resulterat i bland annat ett förslag till ändring i moder-/dotterbolagsdirektivet. Förslaget fokuserar på missbruk av hybrida instrument för att uppnå dubbel icke-beskattning samt att införa en obligatorisk gemensam skatteflyktsklausul inom EU. I den här uppsatsen har fokus i avsnittet om förslag till ändring i moder-/dotterbolagsdirektivet legat på den föreslagna skatteflyktsklausulen. Jag anser att lydelsen av den föreslagna skatteflyktsklausulen i moder-/dotterbolagsdirektivet lämnar mycket att önska. Det finns flera rekvisit i den föreslagna skatteflyktsklausulen som kräver en avsevärd mängd tolkning och praxis från EUD för att kunna få en någorlunda klar innebörd. Det är även min åsikt att flera av rekvisiten har lydelser som är onödigt komplicerade och att dessa rekvisit antagligen haft samma innebörd med mindre komplicerad lydelse. Den föreslagna skatteflyktsklausulen i moder-/dotterbolagsdirektivet har flera likheter med den generella skatteflyktsklausulen i svensk rätt som återfinns i 2 § skatteflyktslagen. Även om grunden och rekvisiten är liknande anser jag att det finns avsevärda skillnader i lydelse och praxis att den föreslagna skatteflyktsklausulen inte kan anses kompatibel 2 § skatteflyktslagen. Jag anser inte heller att det ur ett svenskt perspektiv är önskvärt att den föreslagna skatteflyktsklausulen implementeras i svensk rätt genom skatteflyktslagen då det kan riskera HFD: tolkningsföreträde till förmån för EUD.