”Dom vill att jag ska få ordning på mitt liv” – Institutionsplacerade ungdomars berättelser om vägen till placeringen, sig själva och sin livssituation.

Sammanfattning: Varje år blir tusentals barn och ungdomar placerade för vård och behandling utanför det egna hemmet. Trots att en placering på institution eller i ett familjehem innebär ett omfattande ingrepp i de ungas liv finns det idag mycket lite forskning inom området som utgår ifrån de ungas perspektiv. Detta är bakgrunden till vår egen studie, i vilken vi har velat lyfta fram ungdomarnas egna upplevelser och erfarenheter av institutionsplacering. Syftet med denna uppsats har varit att via institutionsplacerade ungdomars egna berättelser och tankar försöka förstå hur vägen fram till placeringen har sett ut samt om det under placeringstiden har skett några förändringar i deras liv och i deras syn på sig själva och sin livssituation. Vi har därför utgått ifrån följande frågeställningar: - Hur har vägen fram till placeringen sett ut? - Hur beskriver ungdomarna sina erfarenheter av att bli placerade på institution? - Beskriver ungdomarna förändringar eller vändpunkter i sina liv under placeringstiden och har deras syn på sin livssituation och sig själva förändrats? För att uppnå vårt syfte och besvara våra frågeställningar har vi valt att ha en kvalitativ ansats och har genomfört halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med tre institutionsplacerade ungdomar. I analysen av vårt empiriska material har vi utgått ifrån symbolisk interaktionism som ett övergripande teoretiskt perspektiv samt några utvalda begrepp inom detta perspektiv. Som ett komplement har vi även valt att använda oss av ”makt” och ”vändpunkter” som teoretiska begrepp. Det vi har kunnat se i vår studie är att vägen för ungdomarna från den tidiga barndomen fram till att de placeras på institution har kantats av konflikter, kollisioner mellan olika sociala världar, familjer som ”brister”, signifikanta andra med kriminella bakgrunder, problem med skolgången, ett ökande umgänge med destruktiva kamratgäng och egen kriminalitet och bruk av alkohol/droger. Vi har också kunnat se att ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av att bli placerade och vistas på institution skiljer sig åt på flera sätt, men att en gemensam nämnare är upplevelsen av att utsättas för maktutövning både i mötet med myndighetspersoner och på institutionen. För att bemöta denna maktutövning använder de olika anpassnings- och motståndsstrategier för att försöka skaffa sig fördelar och en känsla av kontroll. Ungdomarna beskriver flera viktiga förändringar under placeringstiden, t ex att ha slutat med kriminalitet och droger samt att lyckas bättre i skolan. De förändringar som ungdomarna hittills har genomgått har i viss utsträckning kommit att påverka relationerna till familj och vänner. Flera av de förändringar som ungdomarna genomgått skulle kunna komma att ses som vändpunkter i ett senare retrospektivt perspektiv. Ungdomarna har svårt att reflektera kring synen på sig själva varför det är svårt att uttala sig om huruvida den har förändrats, men vi drar ändå slutsatsen att den spegling som ungdomarna får från människor i den nära omgivningen är av stor betydelse för utvecklingen av identiteten och självbilden.