Vårdrelationen vid telefonrådgivning sett ur sjuksköterskans perspektiv : – en systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Telefonrådgivning är en vårdinsats vars innehåll har blivit allt mer utökad och det krävs en högre kompetens för sjuksköterskor som arbetar med det. Sjuksköterskan måste kunna tolka och bedöma icke-verbal kommunikation samt lyssna aktivt. Kommunikationen mellan den vårdsökande och sjuksköterskan har en central betydelse, för att sjuksköterskan ska kunna bilda sig en uppfattning om symtomen och göra korrekta bedömningar. Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdrelationen vid telefonrådgivning sett ur sjuksköterskans perspektiv. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med totalt åtta vetenskapliga artiklar som inkluderades efter kvalitetsgranskningen, varav sju kvalitativa och en kvantitativ. Resultat: I analysen identifierades fyra kategorier: Att uppleva begränsning, Att vara lyhörd, Att känna sig utsatt och Att känna ansvar för den vårdsökande. De faktorer som identifierades som svårigheter för sjuksköterskan vid telefonrådgivning var kommunikationen och begränsningar på grund av att inte kunna se den vårdsökande. Detta medförde krav på lyhördhet under samtalet och sjuksköterskorna kände sig utsatta eftersom de kände ett ansvar för den vårdsökande. Slutsats: Det krävs att sjuksköterskorna inom telefonrådgivningen innehar en bred kompetens och stor erfarenhet eftersom det är ett svårt och utmanande arbete. Sjuksköterskan måste kunna bemöta och samtala med den vårdsökande för att skapa tillit i vårdrelationen.