Avtalslicensen – en rättsfigur i förändring

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Avtalslicensbestämmelserna ger en nyttjare rätt att, på vissa i upphovsrättslagen angivna områden, träffa avtal om användning av upphovsrättsligt skyddade verk med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Genom avtalslicensen får användaren även rätt att nyttja verk av det slag och på de villkor som preciseras i avtalet av upphovsmän som inte är medlemmar av den avtalsslutande organisationen, såväl svenska som utländska. På så vis får avtalslicensen en utsträckt verkan. Tanken med avtalslicenssystemet är att det ska vara ett smidigt sätt för användare att få tillgång till de rättigheter som de behöver för sin verksamhet, samtidigt som upphovsmännen har rätt till rimliga ersättnings- och nyttjandevillkor. Denna praktiska rättsfigur infördes i svensk rätt redan 1960, och har framför allt visat sig vara användbar vid massnyttjanden av verk där det kan vara svårt att inhämta individuella godkännanden. Avtalslicensen är typisk för de nordiska länderna, men vilken roll avtalslicensen kommer att ha i framtiden är inte självklar. Den tekniska utvecklingen ställer krav på att lagstiftningen kan tillgodose såväl upphovsmännens som användarnas intressen på en marknad som är i ständig förändring. Samtidigt pågår ett arbete inom EU som gör framtiden för den nordiska lösningen med avtalslicenser osäker. I april 2010 kom Upphovsrättsutredningens delbetänkande, Avtalad upphovsrätt, SOU 2010:24, i vilket utredaren föreslår en rad utvidgningar och förändringar i systemet med avtalslicenser. Utredningen tyder på en vilja att låta avtalslicensen få ökad betydelse i framtiden. Syftet med denna uppsats är att presentera och analysera utredningens förslag till förändringar gällande avtalslicenssystemet, samt remissinstansernas svar på dessa. De viktigaste förändringarna är utredningens förslag om ändrade kriterier för vilken organisation som ska vara behörig att teckna avtal med avtalslicensverkan och inkassera ersättning, förslaget om att endast en organisation på varje område ska vara behörig, samt förslaget om att införa en generell avtalslicens. Remissinstansernas kritik har stundtals varit hård, särskilt gällande förslaget om att endast en organisation på varje område ska vara behörig, vilket i princip innebär att ett legalt monopol införs. Flera av remissinstanserna menar att utredaren inte tagit hänsyn till det arbete som pågår på gemenskapsrättslig nivå och anser att förslaget kan strida mot EU:s grundläggande regler om fri rörlighet för varor och tjänster.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)