Religionskritik i klassrummet i högstadiet

Sammanfattning: Följande studie undersöker elever respektive lärares upplevelser av religionskritik i den svenska grundskolans senare år. Syftet med studien är att undersöka hur elever och lärare samspelar med varandra när religionskritik uppstår. Undersökningen är en kvalitativ studie med intervjuer av elever samt lärare i högstadiet. Hermeneutiken hjälper studien att skapa en ökad förståelse för fenomenet religionskritik genom att tolka upplevelser. Litteraturstudier har använts för att definiera begrepp som religionskritik och representation. Litteraturstudierna har även gett oss verktyg för att tolka fenomen, som lärare och elever upplevt. Studien bygger på frågeställningar kring hur elever och lärare samspelar med varandra när religionskritik uppstår, samt hur de kan handskas med det i klassrummet. Upplevelsen av religionskritik varierade mellan de olika parterna i studien. Deras utsagor kring deras identitet och upplevelser av kritiken ställdes mot tre olika synsätt för att beskriva varför de kände som de gjorde. Detta ledde sedan till att värdet som de satte på definitionen av deras identiteter avgjorde hur de sedan reagerade. Deras känslor var alltså nära kopplade med deras identitet som i sin tur reagerade på religionskritiken som uttrades. Elever och lärare ansåg att vid diskussioner kring trosuppfattningar bör samtalen vara neutrala och på saklig grund. Det förhållningssättet hade bidragit med goda förhållande för att föra diskussioner kring religionskritik, vilket även går i linje med styrdokumenten.