"Det gäller ju att uppmuntra eleverna att titta över tröskeln” : En studie av den fysiska aktiviteten i idrott och hälsa på gymnasiesärskolan ur ett sociokulturellt perspektiv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap; Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning:

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att studera den fysiska aktiviteten i idrott och hälsa på gymnasiesärskolan ur ett sociokulturellt perspektiv samt analysera faktorer som kan hindra respektive främja fysisk aktivitet. Följande frågeställningar utgår studien ifrån: Hur uppfattar lärarna elevernas fysiska aktivitet? Vilken form av stöd och resurser använder lärarna för att främja elevernas fysiska aktivitet? Hur upplever lärarna elevernas sociala samspel?

 

Metod

Studien utgår från sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer av lärare inom idrott och hälsa verksamma på gymnasiesärskolor i Mellansverige. Samtliga intervjuer har spelats in på diktafon, transkriberats samt bearbetats tematiskt. Empirin har delats in i meningsfulla teman och har analyserats från tre aspekter inom det sociokulturella perspektivet; scaffolding, mediators och shared activity. Studien utgår från vetenskapsrådets etiska principer som har följts för att värna om respondenternas integritet.

 

Resultat

Eleverna i gymnasiesärskolan upplevs ofta bli mer inaktiva, både under och utanför lektionstid. Den fysiska aktivitetsgraden uppfattas som ganska låg i relation till andra elever under idrottslektionerna då funktionsnedsättningar i större omfattning verkar bidra till lägre aktivitetsgrad. Adekvat stöd i form av utbildning och fortbildning för att undervisa elever med utvecklingsstörning upplevs brista hos lärarna. För att stödja eleverna försöker lärarna skapa motivation hos dem; peppa dem att delta aktivt, ha en tydlig struktur, liknande upplägg varje lektion, tydliga och enkla instruktioner som kan visas praktiskt samt förbereda eleverna på vad som komma skall. En del aktiviteter stödjer eleverna till att delta mer självständigt än andra. Enkla rörelser, övningar, lekar, spel fungerar bäst, där reglerna är korta, tydliga och enkla. Assistenterna ses som en nödvändig resurs som kan främja elevernas fysiska aktivitetsgrad om de är ombytta, engagerade, positiva, peppande och aktiva under lektionerna. För att främja elevernas fysiska aktivitetsgrad utanför lektionstid framkommer det som viktigt att eleverna får möjlighet att möta föreningslivet i olika former varför god kontakt med föreningar är nödvändigt i syfte att lotsa ut eleverna i föreningslivet. För att eleverna ska utvecklas till att bli mer självständiga i fysiska sammanhang får eleverna olika verktyg (mediators) som att följa bilder, använda tidtagarur, följa ett schema eller ett träningsprogram m.m. Socialt samspel ses som värdefullt för elevernas fysiska och sociala utveckling men upplevs ibland som svårare, framförallt mellan elever som har autism.

 

Slutsats

Motivation hos eleverna, pedagogiska anpassningar samt ombytta och aktiva assistenter kan sannolikt främja fysisk aktivitet på lektionstid. För att främja elevernas fysiska aktivitet utanför skoltid är det viktigt att eleverna får möjlighet att möta föreningslivet i olika former varför man som lärare bör ha god kontakt med föreningar i syfte att lotsa ut eleverna i föreningslivet. En slutsats utifrån denna studie är att lärarens och assistenters stöd behövs i större utsträckning för att främja fysisk aktivitet. Samtidigt är det viktigt att eleverna får ”verktyg” för att kunna vara fysiskt aktiva på egen hand. Det sociala samspelet som ur ett sociokulturellt perspektiv ses som en viktig utgångspunkt för utveckling ses som värdefullt för främjandet av fysiskt aktivitet samtidigt som det ibland kan vara svårt att för vissa elever att samspela då de kan ha en nedsatt samspelsförmåga.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)