Ramavtalsupphandlingar - En konsekvensanalys av överprövningar vid ramavtalsupphandlingar ur ett rättsekonomiskt perspektiv

Sammanfattning: En betydande del av alla offentliga upphandlingar leder till upprättandet av ramavtal. Denna avtalsform anses vara att föredra vid tillfällen då den upphandlande myndigheten har svårighet att på förhand avgöra vilken volym som kommer behövas, vid vilken tidpunkt leveransen ska ske samt vid osäkerhet kring den exakta utformningen av kontraktsföremålet. 2014 godkände Europaparlamentet tre nya direktiv angående offentliga upphandlingar. Dessa skulle ha trätt i kraft senast den 18 april 2016, men har ännu inte implementerats (maj, 2016). Det öppnar för frågor angående vilka nya rättsregler som, trots förseningen, kommer gälla innan de nya reglerna träder i kraft med hjälp av principen om direkt effekt eller vilka nu gällande regler som påverkas av en direktivkonform tolkning. En utredning av gällande rätt, med EU-rättsliga bestämmelser i beaktande, visar att principen om direkt effekt troligtvis får en begränsad inverkan på ramavtalsområdet. Däremot är det en större sannolikhet att de nya direktiven har inflytande över nationella bestämmelser redan idag genom en direktivkonform tolkning. Det är allmänt känt att offentliga upphandlingar överprövas i stor utsträckning. I detta arbete redovisas, genom en empirisk undersökning, i hur stor omfattning som offentliga upphandlingar av ramavtal överprövas samt vilka konsekvenser detta medför för de inblandade parterna. Resultatet visar att handläggningstiderna i domstol är långa för dessa mål samt att de i knappt hälften av fallen leder till beslut som är till nackdel för den upphandlande myndigheten. De frekventa överprövningarna och de långa handläggningstiderna orsakar stora kostnader, framförallt för den upphandlande myndigheten men även för vinnande leverantör. Både direkta kostnader i form av utgifter till följd av domstolsprocessen men även indirekta kostnader till följd av försenade kontraktstilldelningar. En analys av detta utifrån ett rättsekonomiskt perspektiv visar att lagändringar kan utnyttjas till att minska antalet överprövningar vilket skulle leda till en ökad effektivitet vid offentliga upphandlingar av ramavtal och en ökad samhällsekonomisk vinning. Det är dock inte helt oproblematiskt då dessa åtgärder riskerar att minska rättssäkerheten på området något. Enligt min mening är emellertid den ökade samhällsekonomiska vinningen större än den riskerade förlusten i rättssäkerhet. De i arbetet föreslagna åtgärderna är därför, ur ett rättsekonomiskt perspektiv, både önskvärda och nödvändiga.