Omedelbarhetsprincipen - Ett hinder mot en effektiv brottmålsprocess eller en nödvändighet för upprätthållandet av rättssäkerheten?

Sammanfattning: Den rådande rättspolitiska debatten avseende omedelbarhetsprincipen och dess behov av reform har lett till ett flertal offentliga utredningar och propositioner. Dessa förslag har under uppsatsskrivandets gång resulterat i lagändringar medförande att tidiga förhör får åberopas som bevis i domstol. Syftet med denna framställning är att med avstamp i förarbetena till 1948 års rättegångsbalk göra en jämförelse med motsvarande argument framställda i modern tid avseende omedelbarhetsprincipens relevans som en del av rättssäkerheten kontra strävandet efter ett mer effektivt brottmålsförfarande. Frågeställningen besvaras genom tillämpning av rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod. Omedelbarhet ansågs vid ikraftträdandet av rättegångsbalken som en nödvändig konsekvens av den fria bevisprövningen. Därtill ansågs principen tillsammans med muntlighets-, koncentrations- och kontradiktionsprincipen utgöra en central beståndsdel av rättssäkerheten. Strävandet efter snabbhet och billighet i processen uppgavs som sekundära syften vilka inte fick äventyra ett säkert avgörande. Samhället har sedan rättegångsbalkens ikraftträdande genomgått stora förändringar vilket motiverat ifrågasättandet och efterföljande inskränkningar av de grundläggande processrättsliga principerna. Kritiken som riktats mot Sverige rörande långa häktningstider och restriktioner har motiverat argumenten för ett mer effektivt brottmålsförfarande. En inskränkning av omedelbarhetsprincipen anser förslagets förespråkare kommer leda till bland annat ökade förutsättningar för materiellt riktiga domar, ökad effektivitet, minskad påfrestning för förhörspersoner samt minskad kollusionsfara. Förslagets opponenter menar att inskränkningen kommer bidra till en ökad maktobalans mellan åklagare och försvar då de processuella principerna är ämnade att jämna ut denna obalans. Därtill framhåller motståndarna att rättssäkerheten för den misstänkte inte kan garanteras då försvaret under förundersökningen inte har full insyn i utredningen och relevanta frågor därför inte kan ställas. Vidare hävdar kritikerna att ett förhör under förundersökningen inte skyddas av samma rättssäkerhetsgarantier som vid upptagande av muntlig bevisning i domstol. I uppsatsen dras slutsatsen att en inskränkning av omedelbarhetsprincipen, vilket lagändringarna om tidiga förhör innebär, får konsekvenser även på andra grundläggande processrättsliga principer. Följden av detta blir att omedelbarhetsprincipen, som en del av rättssäkerheten, får ge vika för ett mer effektivt brottmålsförfarande.