Från stifthammare till klammerpistol : Ett undersökande arbete om möbeltapetseringsyrkets förutsättningar under 1900-talet

Sammanfattning: 1900-talet innebar stora förändringar för möbeltapetseringsyrket. 1800-talets tapetseringsstil, där tapetseraren hade ett brett spektra av uppgifter, fick lämna plats för den tapetserarmässigt mer avskalade jugendstilen och senare funktionalismen, även om stilmöblerna fick en renässans strax före 1:a världskriget. Den växande möbelindustrins krav på ökad tillverkningstakt, fick stoppningen av styckemöbler på verkstäderna att verka omodern och kostsam. Tapetseraren fick söka nya vägar, nya uppgifter. Stoppningsmaterialen och stoppningsteknikerna förändrades med skumgummit, färdigspunna resårhus.och nozagresårer. Nu skulle det förenklas. Verktygen har konstigt nog inte utvecklats i samma takt, utom det som alltid varit symbolen för yrket –hammaren. Den traditionella stoppningstekniken dog ändå inte ut, som många befarade. Möbelaffärernas verkstäder lades ner och produktionen av stoppmöbler flyttades till ett några få stora industritapetseringsverkstäder. Kvar blev de små enmans-, eller möjligen ett par, tremans- verkstäderna, med uppdrag mer av möbelrenoveringkaraktär än nytillverkning av möbler. I intervjuer med tapetserare som varit i yrket i mer än fem decennier och genom studier av kårens branchtidning undersöker jag hur tapetserarens vardag förändrats och vad det inneburit att vara möbeltapetserare under förändringarnas tid.