Skiljenämnds uppdragsöverskridande - Rättsläget efter Systembolagsdomen

Sammanfattning: Kommersiella parter väljer idag i allt högre grad att slita sina tvister genom skiljeförfarande istället för att genomgå ett traditionellt domstolsförfarande. Skiljeförfarande är i grunden ett eninstansförfarande där parterna genom avtal avsäger rätten att på materiell grund överklaga skiljedomen. Detta medför emellertid inte att parterna avsagt sig rätten till ett processuellt korrekt förfarande. Möjligheten att klandra en skiljedom avser att tillfredställa detta krav på rättssäkerhet. En klandergrund som åberopats allt oftare de senaste tio åren är den att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag enligt 34 § första stycket 2 LSF. Uppdragsöverskridandet som avses består i att skiljemännen dömt över rättsfakta som inte åberopats av någondera parten. Statistiken visar att få når framgång med en klandertalan baserad på denna grund och ändå åberopas den allt oftare. I december 2009 biföll dock Svea hovrätt en klandertalan grundad på att skiljenämnden dömt över icke åberopade rättsfakta. Med denna dom som utgångspunkt har författaren försökt kartlägga rättsläget idag och söka anledningen till att denna klandergrund åberopas flitigt trots dåligt utfall. En genomgång av praxis visar att det är uppenbart svårt för såväl parter som skiljemän att konstatera vad som utgjort rättsfakta i målet samt vad som har åberopats. Många gånger har skiljenämndens ordval medfört att part anser att skiljenämnden dömt över ett rättsfaktum som inte åberopats. I själva verket har skiljenämnden enbart konstaterat vad som framkommit genom nya formuleringar eller sammanfattat målet på ett sätt som känts främmande för parterna. Svårigheten att skilja på vad som utgjort domskälsvisa resonemang och vad som kan anses vara ett införande av nya rättsfakta i målet har visat sig vara en utmärkande anledning just då många klandertalan bygger just på denna missuppfattning. Författaren har kommit fram till att otillfredsställande kunskap om under vilka omständigheter en dom kan klandras under åberopande av att skiljedom grundats på icke åberopade omständigheter är en stor faktor till att de flesta klandermål inte vinner bifall. Det kan också konstateras att skiljeförfaranden allt oftare inbegriper suveräna stater som en av parterna vilket sätter stor press på ombuden att uttömma alla medel för upprättelse. Tvisterna är ofta mycket komplicerade och rör även stora summor pengar varför påtryckningar från klient mot ombudet förmodligen kan bli så påtagliga att man väljer att driva en klanderprocess, ibland mot bättre vetande. Systembolagsdomen visar att klandergrunden förutsätter ett kvalificerat åsidosättande av dispositionsprincipen där omformuleringar eller missvisande utdrag ur skiljedomar inte kvalificerar till upphävning. I de fall då skiljenämnden använt sig av recit minskar även skiljenämndens tolkningsutrymme vad gäller att förstå parternas åberopanden. Trots Systembolagsdomen är praxis fortsatt tunn och författaren drar inte mer långtgående slutsatser av domen än att det är en fingervisning om vad som krävs för att kullkasta en skiljedom under denna klandergrund.