Kontrastmedelsinducerad nefropati

Sammanfattning: Bakgrund: Redan på 30-talet när det radiologiska kontrastläkemedlet upptäcktes har kunskap om des toxicitet varit känt. Sedan dess har forskning och utveckling gjorts för att försöka minska de skador som kan uppstå av läkemedlet. En sådan kontrastskada är akut funktionsnedsättning av njurarna eller kontrastmedelsinducerad nefropati (KMN) och kan definieras på olika sätt, vanligast som en ökning av koncentrationen serum-kreatinin i blodbanan. Röntgensjuksköterskan arbete innefattar att kontrollera och identifiera de riskfaktorerna för att på så sätt minska prevalensen av kontrastmedelsinducerad nefropati. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka prevalensen av KMN samt riskfaktorerna för att utveckla kontrastmedelsinducerad nefropati. Metod: För att undersöka prevalens och riskfaktorer av kontrastmedelsinducerad nefropati gjordes en litteraturstudie av forskning publicerad de senaste 5 åren. Totalt 11 kvantitativa studier analyserades varav sex stycken inom datortomografi och fem för angiografi/intervention. Resultat: Resultatet av litterateraturstudien visar på en prevalensstatistik på 0.6%–35% att jodkontrastmedel medför en risk för kontrastmedelsinducerad nefropati. Akuta DT-undersökningar, manligt kön, hög och låg ålder, samt lägre eGFR är riskfaktorer som leder till större risk för kontrastmedelskada. Slutsats: Sammanfattningsvis kan det konstateras att det råder en potentiell risk för KMN trots att olika definitioner. Diverse riskfaktorer har identifierats, vissa redan tidigare kända. Mer forskning behövs och en gemensam definition för att säkerställa hur stor incidensen av KMN är för patienter.