Rättssäkerhetsproblem vid bevisvärdering i mål gällande våldtäkt mot barn, då ord står mot ord - En rättsfallsanalys av hovrättens avgöranden från 2018

Sammanfattning: Bevisvärdering av barns och vuxnas utsagor har länge varit ett omdiskuterat ämne där rättssäkerheten i domstolens fria bevisvärdering har ifrågasatts. I våldtäktsmål är det vanligt att stödbevisning saknas och att ord står mot ord. Hela åtalet tvingas då bygga på målsägandens utsaga, men hur duktig är egentligen domaren på att avgöra huruvida en utsaga är sann eller falsk? Har domaren den kunskap som erfordras? Syftet med detta arbete är att genom en dagsaktuell rättsfallsstudie av hovrättens domar, belysa de rättssäkerhetsproblem som kan uppstå vid bevisvärdering i mål gällande våldtäkt mot barn, då ord står mot ord. Arbetet syftar även till att utröna vad domstolen, vid sin bevisvärdering, kan göra och bör tänka på för att dessa faror för rättssäkerheten ska kunna hanteras på ett tillfredsställande sätt. För att besvara arbetets syfte inleds arbetet med en bakgrund av vad som, enligt gällande rätt, är vägledande vid domstolens bevisvärdering. Här lämnas även en redogörelse för några av de mest grundläggande rättspsykologiska påverkansfaktorerna. Huvuddelen av arbetet bygger på resultatet av den genomförda rättsfallsstudien. I studien ingår samtliga hovrätters avgöranden gällande våldtäkt mot barn, från perioden 1 januari – 31 oktober 2018, där ord står mot ord. Det bör här påpekas att studien är för liten för att några säkra slutsatser ska kunna dras. Undersökningen indikerar dock på att den fria bevisvärderingen, i barnvåldtäktsmål, kan medföra en hel del faror för rättssäkerheten. Trots att samtliga domstolar vid sin bevisvärdering utgår från en strukturerad metod baserad på HD:s upplistade trovärdighetskriterier, är det en hårfin linje mellan en friande och en fällande dom. Av betydelse för målets utgång kan bland annat bli vilken innebörd och vikt domaren lägger vid respektive kriterium, vilka erfarenheter domaren har sedan tidigare, vilken inställning domaren har till kravet på stödbevisning och hur högt beviskravet ställs. För att undvika rättssäkerhetsproblem är det viktigt att lika fall behandlas lika och att domaren gör en så objektiv och förutsebar bedömning som möjligt. Domstolen måste bli tydligare i sina domskäl och ett tydliggörande från HD avseende hur stödbevisning ska bevisvärderas hade varit önskvärt. För att avgörandena ska bli så rättssäkra som möjligt är det även nödvändigt att domarens erfarenheter kompletteras med rättspsykologisk kunskap, bearbetade uppfattningar, kontinuerliga vidareutbildningar och andra kvalitetssäkrande processer.