Ändrade förhållanden i långvariga avtal enligt relationsorienterad kontraktsteori

Sammanfattning: Långvariga avtal präglas av en ökad risk för att ändrade förhållanden påverkar avtalsrelationen. Avtalen medför en utökad lojalitetsplikt, speciellt om avtalet ger uttryck för samverkan mellan parterna i det långvariga avtalet. Det inverkar på den rättsliga bedömningen när ändrade förhållanden inträffar. I svensk rätt finns det flera olika sätt att hantera ändrade förhållanden som påverkar långvariga avtal. Parterna kan själva öka flexibiliteten genom olika avtalsklausuler eller oavsett klausuler justera avtalen när situationen uppstår. Om den uppkomna situationen leder till en tvist i domstol anses 36 § AvtL vara det mest lämpliga instrumentet för att komma till rätta med problemet. Huvudregeln i svensk rätt är att avtal ska hållas. Avsteg medges endast i undantagsfall vilket tar uttryck i relativt snäva rekvisit som ska vara uppfyllda för att avtalet anses oskäligt enligt 36 § AvtL. Oskälighet är en förutsättning för att avtalet ska jämkas eller lämnas utan avseende. Relationsorienterad avtalsteori är ett samlingsbegrepp som inkluderar olika teorier som delar den gemensamma utgångspunkten att insikter om hur avtal fungerar i verkligheten bör återspeglas i rätten. Till relationsorienterad kontraktsteori hör en grundläggande teori som i uppsatsen kallas relationell avtalsteori. Mot bakgrund av teorins syn på avtalsbundenhet, avtalets syfte och natur har teorin en öppnare syn på avtalsjustering på grund av ändrade förhållanden. Till följd av lojalitetsplikten är parterna, beroende på graden av relationalitet i avtalsförhållandet, skyldiga att justera avtalet när ändrade förhållanden oundvikligen påverkar avtalet. En annan del av relations-orienterad kontraktsteori benämns i den här uppsatsen som relationell rättsekonomi. Där ges en mer splittrad bild av hanteringen av ändrade förhållanden. En del teoretiker fokuserar på vilka styrningsmekanismer och vilken avtalsverksamhet som lämpar sig beroende på avtalsfrekvens, typ av investeringar och grad av ovisshet. Det får betydelse för hanteringen av ändrade förhållanden. Andra teoretiker fokuserar på det faktum att långvariga avtal oundvikligen är ofullständiga och hanteringen av ändrade förhållanden beror då på om avtalets luckor ska fyllas ut och i så fall med vilken regel. Jag anser att svensk rätt överlag förhåller sig relativt väl till relationell avtalsteori även fast svensk rätt är mer restriktiv med att i domstol justera avtal till följd av ändrade förhållanden. Det beror troligen på att synen på avtalsbundenhet, avtalets syfte och natur inte överensstämmer helt och hållet. Insikter från båda teorier kan gynna parterna vid utformning av avtal. Relationell rättsekonomi bidrar även med nyttiga insikter värda att ta i beaktan vid avtalsjustering och utfyllnad av ofullständiga avtal i domstol.