Jämförelse av dietfoder till hund och katt

Sammanfattning: På den svenska marknaden saluför idag (år 2006-2007) fyra företag ett antal dietfoder till katt och hund. För de indikationer som ingår i denna studie finns det sammantaget 80 foder för hund och 69 för katt; från Specific (n = 12 katt, n= 13 hund), Royal Canin/Waltham (n=18 katt, n=24 hund), Eukanuba (n=11 katt, 12= hund) och Hills (n=27 katt, n=30 hund). De indikationer som behandlas i detta arbete är foder för övervikt, diabetes mellitus, gastrointestinala sjukdomar, dermatologiska rubbningar (t ex foderöverkänslighet), urinsten, njursjukdomar, postoperativ vård, leversjukdomar, hjärtsjukdomar, tandsjukdomar, foder för åldrande och för cancer. Huvudsyftet med examensarbetet var att få en överblick över jämförbara dietfoder för ett antal olika indikationer. I bilaga 3 och 4 är näringsinnehåll respektive råvaror mellan olika foder jämförda. Även den strategi som de olika företagen har använt för att behandla olika sjukdomar/indikationer samt den vetenskapliga dokumentationen som företagen redovisat är jämfört i arbetet. Foderföretagen uppger i sina produktkataloger näringsinnehåll som reducerat eller ökat för enskilda foder, men det finns inga exakta regler för hur lågt ett näringsämne ska sänkas för att betecknas som sänkt eller höjt. En näringsnivå som hos en tillverkare kan ange ett reducerat näringsinnehåll kan hos en annan tillverkare betecknas som normalt näringsinnehåll, det beror vad företaget har för "normalnivå". Detta försvårar för konsumenten att göra en snabb jämförelse och utvärdering av foder från olika tillverkare och med gällande näringsnormer. En gemensam definition av innebörden av reducerat respektive ökat innehåll av specifika näringsämnen vore önskvärt då det endast i några fall anges vad innehållet jämförts med. Det förekommer stora skillnader mellan energiinnehåll och näringsinnehåll i olika produkter avsedda för samma sjukdom/indikation även vid likvärdig strategi. Vid en jämförelse av deklarerat näringsvärde med NRC's (2006) näringsnorm för friska hundar visade det sig att att ett antal foder avviker från dessa. En stor del av avvikelserna uppges inte av tillverkarna i tillgänglig produktinformation. Deklarerade avvikelser under miniminormen förekommer hos 25 kattfoder och 45 hundfoder. Inga fodertillverkare deklarerade alltför höga värden. Sammanlagt förekom 36 avvikelser hos kattfodren, av vilka endast 8 % uppges i respektive produktinformation. Motsvarande siffra för hundfodren är 75 avvikelser varav 32 % deklareras i produktinformationen. Då Hills som enda företag inte velat uppge ett fullständigt deklarerat näringsinnehåll för sina produkter är en rättvis jämförelse mellan samtliga produkter inte möjlig. Över hälften av produkterna till katt- respektive hund (52 och 64 % för katt- resp hundfoder) innehåller ospecificerade animaliska råvaror, och dessutom uppger 8 resp 7 % av katt- och hundfodren spannmål (ospecifikt) som råvara. I dietfoder vore det önskvärt att samtliga råvaror är specificerade, eftersom många hundar är exemeplvis foderallergisker och även kan ha andra indikationer också. De vanligaste råvarorna i dietfoder till hund och katt var majs, ris, kyckling, ospecificerade animaliska produkter och ägg. De som är minst använda är pasta, tapioka, sorgum och anka. Sammanlagt finns 104 foder med två eller flera varianter och samma namn. Av dessa indikeras avvikelser i namnet (undantaget uppgift om torr- eller våtfoder) endast hos 19 av dessa, och de flesta foder med samma eller liknande namn avvek från varandra avseende råvaruinnehåll. En mer enhetlig och tydlig deklaration av eventuella skillnader mellan torr- och våtfoder efterlyses. En tydligare märkning av för vilka livsstadier samtliga produkter är avsedda, samt om de är möjliga att ge som enda utfodring under längre tid eller är avsedda endast för kortare bruk önskas också. Av företagen uppges en stor mängd källor och referenser men endast en mindre andel av referenserna var vetenskapliga artiklar som redogjorde för genomförda studier och en övervägande andel av referenserna var istället referenser till böcker och sammanfattande artiklar om olika indikationer.