Beräkning för kapacitet i vattenhanteringsrör

Detta är en M1-uppsats från KTH/Hållbar produktionsutveckling (ML)

Författare: Anton Karlsson; Anton Oldestam; [2019]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Målet med detta projekt är att beräkna maxkapaciteten och begränsningarna med AstraZenecas rörsystem för avfallsvattnet i deras anläggning i Snäckviken, Södertälje. Projektgruppen valde att beräkna både maxkapaciteten för hållfastheten såväl som maxkapaciteten för flödet i rörsystemet. För att beräkna flödesmaxkapaciteten använde projektgruppen data som inkluderade rörsektioner mellan brunnar i rörsystemet och även pumpar. För att ta fram maxkapaciteten för hållfastheten jämförde gruppen det värsta möjliga scenariot, alltså den standard som svarade mot det fall då väggtjockleken var som tunnast på rören. Detta jämfördes sedan mot rörmaterialets teoretiska sträckgräns med en säkerhetsfaktor för att se ifall hållfastheten i rörsystemet är begränsat och då en maxkapacitet i Astrazenecas rörsystem. Resultatet var att pumpstation 385 i dagsläget inte är en flaskhals för flödet i systemet enligt bilaga 1. Denna pump har en kapacitet 27,8 liter per sekund. Alltså får inte mer flöde än detta komma in i buffertbassängen under längre tid än det tar att fylla denna bassäng. Den första brunnen har tidigare varit problematisk och kan enligt gruppens beräkningar hantera 42,1 liter per sekund. Det är då viktigt att ligga strikt under detta och ta med en säkerhetsmarginal för att inte riskera att brunnen svämmar över. Detta är alltså maxkapaciteten för flödet ur den första brunnen enligt de beräkningar som gjorts utifrån gruppens antaganden och avgränsningar. I byggnad 334 är flödet trycksatt meden pump som pumpar ut vätskan ut i systemet. I dagsläget är normalt flöde från denna byggnad 13,1 liter per sekund. Givet detta flöde i denna byggnad byggs det upp en spänning i stålrör (1) på 1,24 %, stålrör (2) på 4,38 % och PE-rör (3) på 47,6% av respektive rörmaterials sträckgräns. I de självfallande rören är trycket i det värsta scenariot 24,5 kPa som är ett betydligt lägre tryck än det som byggs upp i början av rörsektion 3 (PE-röret) som var på 120 kPa. Av denna anledning anses inte denna vara en riskfaktor för hållfastheten. Slutsatsen av detta är att hållfastheten i rören bedöms att inte vara en begränsande faktor för flödet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)