Speciallärares och specialpedagogers språk-, skriv- och läsutvecklande undervisning : "Så man gör så att säga sin egen metod av godbitar"

Sammanfattning: Studiens syfte är att genom en undersökning om hur några speciallärare och specialpedagoger beskriver sin språk-, skriv- och läsutvecklande undervisning bidra med kunskap om hur denna undervisning kan gestaltas. Undersökningen gjordes med en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med sju speciallärare/specialpedagoger som respondenter. En kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod och resultaten tolkades med stöd av didaktisk teori och ramfaktorteori, med hjälp av Hamarmodellen.  Litteraturgenomgången i studien tar upp relevant forskning för ämnet, mestadels ur ett normativt perspektiv på didaktiken. Analysen av respondenternas beskrivningar syftar till att ge ett analytiskt perspektiv på didaktiken, vad som verkligen görs i undervisningen. I diskussionen ställs de analyserade resultaten mot den tidigare presenterade forskningen inom specialpedagogik och framgångsrik undervisning. Resultaten visar på likheter i respondenternas beskrivningar av för vem, vad och varför de bedriver sin språk-, skriv- och läsutvecklande undervisning. I beskrivningarna om hur undervisningen genomförs framkommer skillnader, men en gemensam nämnare är att den enskilda elevens behov är utgångspunkt för undervisningens utformning. Utifrån respondenternas beskrivningar är ramfaktorerna organisation och tillräcklig kompetens i kollegiet av framträdande betydelse och ses framförallt som begränsningar för de didaktiska valen. Efter analys framkommer att det råder en enighet mellan respondenterna om vem undervisningen ska riktas till, samtidigt som det synliggörs skillnader i vem som tar del av undervisningen i realiteten. Utifrån sin förtrogenhetskunskap utvecklar respondenterna arbetssätt som kombinerar olika material och metoder. Respondenternas pedagogiska tankar och idéer framstår således som ännu en avgörande ramfaktor för deras didaktiska val. Den vetenskapliga grunden i undervisningen är här inte lika tydligt framträdande som de förtrogenhetskunskaper respondenterna tillägnat sig. Man kan dock finna vetenskapligt stöd för de arbetssätt som beskrivs, men den omfattning och intensitet som förordas i forskning saknas till viss del.