Förebyggande hälsovårdsarbete i mjölkkobesättningar : vad påverkar den veterinära insatsen?

Sammanfattning: Den svenska mjölkproduktionen har de senaste 30-35 åren ändrat struktur. Idag blir gårdarna färre och större, med fler djur och flera anställda. Den veterinära rollen kommer att behöva utvecklas sida vid sida med mjölkföretagen och omformas, från den brandsläckare som används vid akuta sjukdomstillstånd, till en proaktiv besättningskonsult. Syftet med den här studien var att kartlägga några faktorer som kan tänkas påverka inriktningen och omfattningen av den svenska veterinärens arbete med mjölkkor på besättningsnivå. Studien utgjordes av en intervjuundersökning där 23 veterinärer med verksamhet i mjölkkobesättningar medverkade. Samtalen spelades in och bearbetades med fokus på att beskriva faktorer som påverkade inriktning och omfattning av veterinärernas arbete på mjölkkor, vad den enskilde veterinären definierade som förebyggande arbete samt vad som skulle kunna öka det förebyggande arbetet. Vissa faktorer, såsom fortbildning och organisationstillhörighet, jämfördes med enklare statistiska analyser (Kruskal-Wallis test, Mann-Whitney test och z-test). De svenska veterinärer som idag arbetar med mjölkkor kan delas in i tre huvudsakliga kategorier utifrån anställningsförhållande/arbetsgivare; anställda inom Distriktsveterinärerna, privata aktörer och anställda inom husdjursorganisationer. Mellan dessa grupper fanns signifikanta skillnader i omfattningen av arbetet på besättningsnivå (p<0,05). Omfattningen av arbete på besättningsnivå verkade även kunna relateras till den enskilde veterinärens typ av fortbildning, en signifikant skillnad sågs mellan veterinärer som genomgått kurs i rådgivningstjänsten Hälsopaket Mjölk och de som inte gjort det. Veterinärer anställda inom husdjursorganisationer skiljde sig i flera avseende mot privata och statligt anställda stordjurspraktiker. Det förelåg en signifikant skillnad (p<0,05) vad gällde andel av veterinärerna som arbetade kombinerat kontors- och gårdsbaserat, andel som själva initierade besök och andel som hade en genomsnittlig besökslängd >2h. Det kunde inte påvisas någon skillnad avseende antal fortbildningskurser veterinärerna genomgått (p>0,1) eller antal år i yrket (p>0,2). Veterinärer inom de olika organisationerna nämnde principiellt olika faktorer avseende vad som påverkade deras arbete och vad som kunde få dem att arbeta förebyggande i högre utsträckning. Faktorer såsom djurägarens önskemål och intressen, dennes efterfrågan av veterinära förebyggande djurhälsoprogram och att rollen som säljare kunde upplevas svår återkom över organisationsgränserna. Det framkom även att den utbildning som erbjuds svenska veterinärer idag kan förbättras med avseende på områden som gårdsekonomi och besättningsarbete.