Med rätt att parodiera : Ett undantag till upphovsrätten

Sammanfattning: Parodins tillåtlighet beror på hur den rättfärdigas, som självständigt verk eller som bearbetning med varierande förfoganderätt som följd. Rättfärdigandet är beroende av hur fritt parodin utformas i förhållande till sin förlaga vilket gör att tillåtligheten måste avgöras i varje enskilt fall. Till skillnad från idag när parodin anses tillåten enbart på den grund att det är en parodi bör utgångspunkten vara de hänsyn till helheten som vanligen tas vid en intrångsbedömning. De främsta skillnaderna i förhållande till den normala bedömningen bör vara en större tillåtlighet att använda utdrag ur förlagan och en starkare presumtion om parodiskaparens medvetenhet om att det kan röra sig om en intrångssituation. Det blir särskilt tydligt att parodiundantaget behöver regleras i lagstiftningen genom att Infosocdirektivets krav på att begränsa parodins inverkan på den ekonomiska rätten i förlagan inte har fått genomslag i domstolspraxis. Det här är tvärtom en aspekt som hittills utelämnas helt och hållet i svensk rätts syn på parodin. I dagsläget anses det parodiska syftet i sig vara skäl nog att låta parodin gå fri från intrångsprövningen. En sammanvägning av direktivets krav på avgränsning och nationell rätts inställning till parodins tillåtlighet leder till att undantaget bör utformas i samstämmighet med övriga undantag avsedda att hålla det offentliga samtalet levande. Det sker genom att utgå från citaträtten med hänsyn tagna till de undantag som görs från upphovsrätten i syfte att gynna de offentliga debatterna. Regleringen av parodins möjlighet att använda sig av utdrag ur förlagan bör dessutom förankras i aktuell branschsedvänja för att nå en samsyn mellan rätten och samhället. Det gör att parodin även i fortsättningen tillåts vara mer närgången tidigare verk än vad som vore fallet i andra sammanhang, däremot ges parodin inte rättslig immunitet.