Unborn Humans as Rights-bearers? – an Analysis under International Human Rights and Swedish Domestic Law

Sammanfattning: Denna uppsats hade som syfte att besvara frågorna om huruvida status som rättighetsbärare tillkommer ofödda människor, samt om gällande regleringar är tillräckliga för att skydda ofött liv. Undersökningen om rättighetsbärarstatus skedde inom ramen för rätten till liv, eftersom denna rättighet förutsattes vara den mest relevanta för ofödda människor. Uppsatsen undersökte först internationella mänskliga rättigheter, med fokus på kärninstrumenten inom Förenta Nationerna – den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR), konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och konventionen om barnets rättigheter (CRC) – och tolkade deras bestämmelser om rätten till liv i syfte att fastlå ifall denna rätt tillerkänns ofödda människor, vilket skulle bekräfta en rättighetsbärarstatus. Resultatet utvisade att samtliga instrument tveklöst erkänner rätten till liv från och med födseln, men förblir tysta i frågan om en rätt till liv för ofödda, utan att varken erkänna eller förneka den. Därmed skulle enskilda stater vara fria att reglera området själva, efter nationellt mandat. Dock visade sig internationella mänskliga rättigheter erkänna en rätt till abort, vilken indirekt dikterar hur stater får agera på området, då nationella rättighetsskydd för ofödda inte kommer att tillåtas att åsidosätta en internationell mänsklig rättighet till abort. Uppsatsen såg därefter till svensk nationell rätt, och utforskade samma fråga. Den svenska abortlagen fanns tillerkänna ofödda människor en rätt till liv vid tidpunkten för livsduglighet, efter vilken aborter är förbjudna, med undantag för extremfall. Samtidigt upptäcktes det att modern teknologi och medicinska kunskaper har kommit att utöka livsduglighet, med resultatet att sena aborter riskerar att överlappa med förekomsten av livsdugliga foster. De lösningar på problemet som har föreslagits visade sig antingen åsidosätta eller delvis avskaffa den rätt till liv som tillkommer ofödda enligt nuvarande svensk rätt, då de istället prioriterade rätten till abort. Uppsatsen drog slutsatsen att internationella mänskliga rättigheter inte tillräckligt skyddar ofött liv. Uppsatsen förde argumentet att det finns en begreppsmässig länk mellan livsduglighet och födsel, då det förra är en nödvändig förutsättning för den senare, vilket därmed särskiljer födda och livsdugliga ofödda enbart i form av fysisk placering. Eftersom en sådan åtskillnad inte bedömdes rättfärdiga en skillnad i hur rätten till liv tillerkänns föreslogs det därför att internationella mänskliga rättigheter ska börja erkänna en sådan rätt från och med tidpunkten för livsduglighet. Av samma anledning föreslogs det att svensk lagstiftning ska prioritera den livsdugliga ofödda människan över abortintresset.