Är humanismens segertåg inom synhåll? -En studie om ökad användning av intensivövervakning med elektronisk kontroll

Sammanfattning: När Sveriges riksdag år 1994 beslutade att på försök införa intensivövervakning med elektronisk kontroll, var det för att finna ett alternativ till fängelsestraff, ett alternativ som skulle vara lika ingripande som fängelse, men som inte skulle ha fängelsets negativa verkningar och som skulle vara mindre resurskrävande än fängelse. Därefter har fotbojans utveckling i Sverige, eller närmare bestämt dess ökade tillämpning gått i en rask takt. Från att från början vara en geografiskt begränsad försöksverksamhet och att i vissa fall omfatta verkställighet av högst två månaders fängelsestraff har försöksverksamheten ifråga utvidgats till att omfatta hela landet, och även verkställighetstidens omfattning har utvidgats till att i vissa fall omfatta fängelsestraff på högst tre månader. Några år senare blev fotbojan i den utvidgade omfattningen ett permanent alternativ till fängelsestraff. Efter detta har flera utökade och utvidgade försöksverksamheter företagits inom ramarna för intensivövervakning med elektronisk kontroll. Det första var att fotbojan började användas som en del i frigivningsförberedelser för intagna i kriminalvårdsanstalter i syfte att underlätta intagnas återanpassning i samhället. Försöksverksamheten gav möjlighet till långtidsdömda som avtjänade fängelsestraff i lägst två år att avtjäna de sista fyra månaderna av straffet med fotboja i det egna hemmet före den villkorliga frigivningen. Därefter utvidgades försöksverksamheten så att även intagna med minst ett och ett halvt års strafftid kunde ansöka om att få avtjäna upp till fyra månader med fotboja före den villkorliga frigivningen. I och med detta kunde intagna med minst två års strafftid ansöka om att få avtjäna upp till sex månader med fotboja i stället för tidigare fyra, innan de villkorligt frigavs. Vidare har användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll på korta fängelsestraff som försöksverksamhet utvidgats till att omfatta fängelsedomar upp till sex månader. Slutligen som den sista försöksverksamheten i en lång rad, började fotbojan tillämpas som övervakningshjälpmedel i öppen anstalt i syfte att övervaka intagnas närvaro. Den ovan nämnda utvecklingen, eller rättare sagt fotbojans ökade tillämpning i Sverige, har på den rättspolitiska arenan huvudsakligen motiverats och berättigats utifrån fördelarna som fotbojans användning medför för staten, den frihetsberövade och inte minst tredje man. Dessa fördelar kan närmare beskrivas som fördelar av samhällsekonomisk, privatekonomisk, social och psykologisk art, och därtill kan man även nämna fördelar som gör sig gällande ur samhällsskyddsaspekten och säkerhetsaspekten. Samtidigt får man inte glömma omständigheten att fotbojan i dess samtliga tillämpningsområden inte är någon självständig påföljd utan enbart en subsidiär verkställighetsform till fängelsestraffet, respektive dess övervakningssupplement. Av det sagda följer att det straffrättsliga syftet med intensivövervakning med elektronisk kontroll, då det tillämpas på korta fängelsestraff eller också som utslussning av intagna i anstalter, identiskt måste överensstämma med det straffrättsliga syftet som följer av anstaltsvistelsen för att fotbojan överhuvudtaget skall kunna tillämpas istället för det utdömda fängelsestraffet. Vidare, då fotbojan tillämpas som övervakningshjälpmedel i öppen anstalt i syfte att övervaka intagnas närvaro, innebär det sagda, att den elektroniska övervakningen inte får användas på ett sådant sätt att det straffrättsliga syftet med fängelsestraffet förfelas. Då det av det ovan anförda följer att upprätthållandet av det straffrättsliga syftet som följer av det utdömda fängelsestraffet är det som är det centrala inslaget i fotbojans karaktär, finner jag det inte tillräckligt att enbart utifrån de fördelar som gör sig gällande i samband med fotbojans användning berättiga den beskrivna ökade tillämpningen. Istället är jag av den åsikten att man i sammanhanget även måste beakta om den ökade tillämpningen fortfarande till fullo kan ersätta, respektive uppfylla fängelsestraffets straffrättsliga syfte för att man skall kunna berättiga utvecklingen ifråga. Jag har funnit det intressant att med ledning av det sagda i uppsatsen utreda om fotbojans ökade tillämpning är att anses som berättigad, och har dessutom undersökt om några ytterligare expansionsmöjligheter i fotbojans tillämpningsområden föreligger.