(D)juridiken för alla? - En kritisk undersökning av den svenska djurskyddslagstiftningen

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks den svenska djurskyddslagstiftningen och huruvida den medför ett tillräckligt starkt juridiskt skydd för djuren samt om och i vilken omfattning djurens skyddsvärde får stå tillbaka för andra intressen. De centrala författningarna är djurskyddslagen och djurplågeribestämmelsen i 16 kap 13§ BrB. I uppsatsen behandlas även material från ett flertal djurrättsorganisationer. För att förstå utvecklingen av djurens juridiska ställning innehåller uppsatsen en relativt omfattande redogörelse av detta samt ett avsnitt om den etiska aspektens utveckling. Frågorna besvaras med belysande exempel från pälsindustrin i Sverige, djurplågeribestämmelsens placering i 16 kap BrB om brott mot allmän ordning samt de många diskussioner som förts i propositioner angående djurens egenvärde. En kortare jämförelse görs av hur den svenska djurskyddslagstiftningen står sig i förhållande till andra länders lagstiftning. Vidare problematiseras brottsrubriceringen i djurplågeribestämmelsen samt förhållandet mellan denna och djurskyddslagen. Slutligen undersöks djurets juridiska ställning och roll som brottsoffer. I dagsläget betraktas djur inom juridiken som en lös sak vilket är svårt att förena med idén om att djur har ett utpräglat egenvärde. I uppsatsen dras slutsatsen att djurens säregna ställning i samhället bättre bör speglas i juridiken för att åstadkomma ett mer omfattande djurskydd.