Nämndemannasystemet och rättssäkerhet - En bedömning av relationen mellan de två

Sammanfattning: Nämndemannasystemet har funnits i Sverige sedan 1200-talet. Systemet innebär att lekmän likställs med den lagfarne domaren i domstolen. Uppsatsen syftar till att utreda hur systemet förhåller sig till rättssäkerheten. Av den anledningen beskrivs rättssäkerheten i ett kapitel och nämndemannasystemet, med argument för och emot systemet, i ett annat. I det sista kapitlet diskuteras nämndemannasystemet ur ett rättssäkerhetsperspektiv. För beskrivningen av rättssäkerhet används Aleksander Peczeniks definition. Han delar upp rättssäkerhet i en formell och en materiell del. Den formella rättssäkerheten består av förutsebarhet och diverse faktorer som främjar eller främjas av förutsebarheten. Den materiella rättssäkerheten består av etiska värden. Enligt Peczenik bildas rättssäkerhet genom en sammanvägning av den formella och den materiella rättssäkerheten. Partierna i kommun- och landstingsfullmäktige väljer nämndemännen. Vid valen ska det strävas efter en allsidig sammansättning så att nämndemännen kan sägas representera befolkningen. Idag har nämnden legitimitetsproblem på grund av att den inte representerar befolkningen i sin sammansättning. Argumenten för nämndemannasystemet är bland annat att det medför en medborgerlig insyn i domstolen och utgör en spärr mot domstolens tekniska språk. Argumenten emot är exempelvis att nämndemännen saknar juridisk utbildning och rekryteras från politiska partier. Analysen visar att systemet främst har negativa effekter på rättssäkerheten. Värst är bristen på juridisk kompetens och att rekryteringen sker från politiska partier. Förutsebarheten minskar och domstolarnas oavhängighet hotas.