“Vi är lite barnens advokater” : En kvalitativ studie avseende screeningrutiner på en barnakutmottagning

Sammanfattning: Barn som far illa är ett globalt folkhälsoproblem med stora ekonomiska kostnader som påföljd. Den enskilda individen som utsätts riskerar att drabbas av bland annat psykisk ohälsa och drogmissbruk. I en svensk undersökning uppgav 44 procent att de hade blivit utsatta för våld, men det finns troligen ett stort mörkertal. Det finns brist på forskning gällande våld mot barn, särskild gällande sexuell utsatthet. Vidare bedöms svensk sjukvårdspersonal inte upprätta orosanmälningar i den utsträckning som det hade behövts, och samtidigt utreds få anmälningar. För att systematisera detta arbete och för att i högre grad upptäcka barn som far illa har screeningverktyget SUBFI (Screening för att Upptäcka Barn som Far Illa) introducerats på akutmottagningen vid Drottning Silvias barnsjukhus. Verktyget består av sex frågor och kan vara en vägledning för att identifiera barn som far illa. Akutmottagningen på Drottning Silvias barnsjukhus är Sveriges största barnakutmottagning dit barn upp till 16 år kan söka vård vid akuta besvär. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta barn som far illa, se vilka utmaningar som föreligger, samt belysa folkhälsorelevans i relation till screeningarbetet. Metod: Detta arbete utgick från en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Sex enskilda intervjuer genomfördes under november 2021 med sjuksköterskor på akutmottagningen på Drottning Silvias barnsjukhus. Kvinnliga sjuksköterskor i åldern 35 - 56 år deltog i intervjuerna. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade tre kategorier och fjorton underkategorier. Huvudkategorierna bestod av “Att ta sig an en utmaning”, “Samverkan i och utanför avdelningen” och “Arbetet i det stora hela”. Sjuksköterskorna kände tvivel och oro kring att möta barn som far illa. Bidragande faktorer var osäkerhet kring rutiner, bristande kunskap i att möta barn med psykisk ohälsa och att det i dagsläget inte är möjligt att upprätta anonyma orosanmälningar. Andra utmaningar med att identifiera barn som far illa var enligt sjuksköterskorna bristande förutsättningar: det finns ingen möjlighet att undersöka patienters tidigare historik innan mötet. COVID-19 har dessutom försvårat upprätthållandet av screeningrutiner eftersom många barn endast genomgår en undersökning utomhus. Sjuksköterskorna betonade vikten av stöttning vid svåra händelser och menade att det finns stöd att få, både från kollegor och socialtjänsten. Att identifiera barn i tid kan förbättra folkhälsan. En öppen dialog kring barn som far illa bidrar till att fler barn får hjälp. Slutsatser: Sjuksköterskor som möter barn som far illa upplever känslor i form av bland annat oro och otillräcklighet. Verktyget SUBFI fungerar över lag bra i avdelningen, emellertid har pandemin försvårat för screeningarbetet. Stöd från kollegor vid möten med barn som far illa är betydelsefullt. Att uppmärksamma barn i tid har en potential till att bidra till ökad folkhälsa. En öppen dialog kring barn som far illa bidrar till att fler barn får hjälp och därför är det viktigt att rutinmässigt arbeta med screeningverktyg på landets akutmottagningar.