Ihjälbrända på Kirseberg - Häxprocesser i Malmö under 1500-talet jämfört med senare svenska
Sammanfattning: Uppsatsen fokuserar på häxprocesserna i Malmö under slutet av 1500-talet, då staden var en del av Danmark. Nationsbytet har lett till att hela regionen fått en oförtjänt förminskad roll i både svensk och dansk historieskrivning. Genom en komparativ studie inom ämnet rättshistoria jämför studien häxprocesserna i Malmö åren 1577 till 1583 med de dramatiska svenska processerna åren 1668 till 1676. De anklagade häxornas historia väcks till liv efter studier i Malmös domböcker. Bakgrundsinformation, om staden, dess rättssystem och det danska rättsläget för häxeri, presenteras. Detta kontrasteras sedan med de svenska häxprocesserna. Skillnaderna analyseras och förklaringar läggs fram. Häxprocesserna i Malmö karaktäriseras av en traditionell sorts skadande magi. Den anklagade påstods ha använt häxeri för att skada sitt offer, ofta genom sjukdom. De senare svenska processerna innehåller en ny föreställning om djävulen och färder till det mytiska Blåkulla. Häxeri är inte längre något som hanteras som en tvist mellan individer, utan utförs av djävulens tjänare och utgör ett existentiellt hot mot samhället. Som konsekvens använder rättsväsendet extraordinära metoder för att motverka denna ondska. Hanteringen av vittnesmål, det ackusatoriska förfarandet och användandet av tortyr förändras och frångår det konventionella. Detta förklaras med den internationella utvecklingen mot att betrakta djävulen som källan till allt häxeri. Eftersom de svenska häxprocesserna ägde rum en relativt lång tid efter de undersökta i Malmö, används tidens gång som förklaring till de olika tillvägagångssätten. De två grannländerna är annars mer lika än olika. Andra skillnader, såsom överinstanserna som endast var relevanta i de svenska fallen, kan också förklaras skillnader i tid, eftersom en annan förändring var den ökade sofistikeringen av rättsväsendena.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)