Tvådimensionella återgivningar av tvådimensionella varor som varumärken : En tolkning av art. 7.1 e) iii) VMF:s omfattning och syfte mot bakgrund av Svenskt Tenn-målet

Detta är en Master-uppsats från Linköpings universitet/AffärsrättLinköpings universitet/Filosofiska fakulteten

Sammanfattning: För att kunna registrera ett EU-varumärke krävs att det inte föreligger några absoluta eller relativa registreringshinder. Ett av de absoluta registreringshindren, art. 7.1 e) iii) VMF, stadgar ett förbud om att registrera kännetecken som endast består av ”[...] en varas form eller en annan egenskap som ger varan ett betydande värde”. Bestämmelsen har varit föremål för omfattande diskussion eftersom regeln medför väsentliga tolkningssvårigheter. I uppsatsen utreds hur omfattningen av art. 7.1 e) iii) VMF ska tolkas. Ett mål som belyser svårigheterna med nyss nämnda bestämmelse är Svenskt Tenn-målet, där frågan är om MANHATTAN ska anses omfattas av art. 7.1 e) iii) ÄVMF eftersom det är ett tvådimensionellt varumärke som är en tvådimensionell återgivning av en tvådimensionell vara. Vidare undersöks även det överlappande skydd som kan uppstå mellan upphovsrätt och varumärkesrätt, som art. 7.1 e) iii) VMF syftar att förhindra. Av uppsatsen framgår att begreppen i art. 7.1 e) iii) VMF måste tolkas var för sig. Utformningen av bestämmelsen medför således att ”en varas form” ska tolkas som fristående från en ”annan egenskap”, vilket gör att endast tredimensionella varor ska omfattas av begreppet ”form”. Lokutionen ”annan egenskap” syftar istället till att fånga upp sådana kännetecken som inte omfattas av form. Det som blir avgörande i bestämmelsen är emellertid begreppet ”betydande värde”, vilket kan utgöra olika faktorer såsom pris, renommé och omsättningskretsens uppfattning av varan. Vid en sammanvägd bedömning bör MANHATTAN omfattas av art. 7.1 e) iii) VMF mot bakgrund av bestämmelsens ordalydelse och syfte. I uppsatsen framgår även att det överlappande skyddet mellan upphovsrätt och varumärkesrätt inte torde vara önskvärt. Upphovsrätt och varumärkesrätt har skilda skyddsintressen och inne- håller olika bestämmelser, varför en överlappning medför ett för vittomfattande skydd som inte kan ha varit önskvärt av lagstiftaren. Visserligen borde en överlappning vara önskvärd från rättsinnehavarens perspektiv. Den sammanvägda bedömningen mellan lagstiftarens, rätts- innehavarens och allmänintressets intressen medför dock att överlappningen inte kan anses vara önskvärd. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)