Straffprocessuella tvångsmedel i preventivt syfte - betänkligheter med avseende på integritet och rättssäkerhet

Sammanfattning: Straffprocessuella tvångsmedel i preventivt syfte? Detta kan bli verklighet om förslaget om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott träder i kraft som avsett den 1 juli 2006. Lagen syftar till att förhindra terroristbrott, spioneri, författningshotande verksamhet och annan systemhotande brottslighet. Om den instiftas kommer de s.k. hemliga tvångsmedlen att kunna användas ''om det med hänsyn till omständigheterna finns anledning att anta'' att en person kommer att utöva brottslig verksamhet av nyss angivet slag. Genom den föreslagna lagen görs således ett principiellt stort avsteg från den rådande ordningen eftersom tvångsmedlen kommer att kunna riktas mot en person redan innan ett konkret brott föreligger. I uppsatsen analyseras den föreslagna lagen i ljuset av integritet och rättssäkerhet. Vad integriteten beträffar så innebär en anförd ordning givetvis en beskärning av skyddet för den personliga integriteten. Beskärandet har i förevarande fall motiverats genom en avvägning där en effektiv brottsbekämpning av särskilt allvarlig brottslighet har ansetts väga tyngre än det precis anförda skyddet. Det framlyfts att behovet är stort, men den redovisning som läggs fram i syfte att påvisa detta synes inte vara helt övertygande i alla avseenden. Vad gäller effektivitet så hävdas sådan följa, men det framkommer ingen egentlig utredning som styrker ett sådant påstående på ett mer tillfredsställande sätt. De främsta betänkligheterna ur ett integritetsperspektiv ligger i den utveckling som riskerar att följa av lagens instiftande. Gränserna för vilka integritetsinskränkningar som kan komma att accepteras i framtiden riskerar att förskjutas och brott av allt lindrigare beskaffenhet kan komma att omslutas av den preventiva tvångsmedelsanvändningen. Ur en bakåtblickande aspekt finns det omständigheter som pekar på att en sådan utveckling inte förefaller omöjlig. Integritetsskyddet riskerar således i förlängningen att urholkas på ett icke godtagbart eller försvarligt sätt. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det betänkligt att beviskravet för den preventiva tvångsmedelsanvändningen satts väldigt lågt i jämförelse med rådande ordning. Det låga beviskravet i förening med det faktum att lagen är framåtblickande kan anses medföra värderingssvårigheter, och sannolikt kommer den att inbjuda till en hög grad av spekulation. Således finns det en inte obetydlig risk för inslag av godtycke i rättstillämpningen. De befintliga rättssäkerhetsgarantierna anses inte vara tillräckliga eller helt tillfredsställande i ljuset av en preventiv tvångsmedelsanvändning. Vad som därför ytterligare får anses vara betänkligt är att man avser låta lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott ikraftträda före det att insynen och kontrollen kring de hemliga tvångsmedlen utökats ytterligare.