Kvinnliga arbetskraftsinvandrares ansikten - Några kvinnliga arbetskraftsinvandrares skildringar om ankomsten och integrationsprocessen in i det svenska samhället

Sammanfattning: I den här uppsatsen lyfts sex arbetskraftsinvandrande kvinnors historier om emigrationen till Sverige upp. Kvinnornas berättelser om etableringen, integrationsproblemen, inträdet på arbetsmarknaden samt vad flytten har betytt för dem analyseras med hjälp av socialpsykologiska teorier om identitet, marginalisering, ojämlikhet samt med hjälp av genusteorier. Av intervjuerna framgår att kvinnorna vare sig de kom från Norden eller södra Europa, aldrig såg sig själva som beroende aktörer i beslutet om att emigrera. För många kvinnor var flytten någonting de gjorde på grund av äventyrslust men också ett viktigt steg i utvecklandet av oberoendet, både ekonomiskt men också sett ur ett könsperspektiv. Många kvinnor hade under de första åren i Sverige ett Janusansikte, det vill säga att de både blickade framåt och bakåt eftersom de fortfarande hade bindningar till sina hemländer. Även om kvinnorna mestadels fick sköta integrationen själva, med olika svårigheter framförallt vad gäller inträdet på arbetsmarknaden och införskaffandet av kunskap om det nya språket, kände de en trygghet i det nya landet vid ankomsten. Nu, många år senare, eller med andra ord efter ett helt liv i Sverige, känner många av kvinnorna en sorts andrafiering där de av svenskar och av det svenska samhället betraktas som ”de andra”.