Avdrag för underskott i utländska fasta driftställen inom Europeiska unionen: En analys av EU-domstolens restriktionsprövning

Sammanfattning: Det direkta beskattningsområdet har en särskild ställning inom EU-rätten då medlemsstaterna själva i stor utsträckning utformar sin skattelagstiftning. Trots medlemsstaternas relativt starka självbestämmanderätt måste lagstiftningen som utformas fortfarande iaktta och respektera de grundläggande friheterna. Intressemotsättningar som uppstår mellan å ena sidan medlemsstaternas behörighet till att beskatta och å andra sidan etableringsfriheten är ett återkommande grundproblem, och detta tydliggörs bland annat när medlemsstater begränsar möjligheten för inhemska huvudbolag att göra avdrag för underskott i utländska fasta driftställen i syfte att tillvarata trängande allmänintressen. Samtidigt kan en sådan begränsning utgöra en inskränkning av etableringsfriheten. Eftersom en positiv harmonisering på det direkta beskattningsområdet i princip kräver enhällighet får intressemotsättningarna i praktiken lösas av EU-domstolens negativa harmonisering. EU-domstolen tillämpar en restriktionsprövning där bland annat frågan om jämförbarhet, den väl avvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och principen om slutlig förlust fått en allt större betydelse.