Omfattningen av Migrationsverkets utredningsansvar i Dublinärenden : När det ömsesidiga förtroendet ifrågasätts

Sammanfattning: Migrationsverket har som ansvarig förvaltningsmyndighet huvudansvaret för genomförandet av Dublinförordningen i svensk rätt. Dublinförordningen ingår i EU:s gemensamma asylsystem, Common European Asylum System (CEAS) och syftar till att fördela och effektivt hantera de asylansökningar som lämnas in i EU:s medlemsstater. Om förordningens ansvarskriterier visar att en annan medlemsstat ska göra asylprövningen än den som den asylsökande befinner sig i, kan en överföring till ansvarig stat ske. Efter att Greklands bristfälliga hantering av asylansökningar uppmärksammats har det ömsesidiga förtroendet som CEAS bygger på och Dublinförordningen ifrågasatts allt mer. I vissa fall har det ansetts inhumant och rent av omöjligt att genomföra överföringar. Migrationsverkets utredningsansvar i Dublinärenden har undersökts och aspekter som påverkar ansvarets omfattning analyserats. För undersökningen har nationell såväl som europeisk och internationell rätt haft betydelse. Området är komplext och uppsatsen visar på flera aspekter av betydelse, där tre framstår som särskilt intressanta. För det första påverkar Dublinförordningens systematik i sig, genom att den utgår ifrån en presumtion om EU-medlemsstaternas rättsenliga asylsystem men samtidigt ger utrymme för undantag från ansvarskriterierna. För det andra är relationen mellan Dublinförordningen och andra rättsakter avgörande för utredande myndighets skyldigheter, exempelvis förhållandet till Europeiska konventionen 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Slutligen har förvaltningsrättsliga aspekter stor påverkan på Migrationsverkets utredningsansvar. Det rör sig om krav på utredningen från både svensk, allmän och speciell förvaltningsrätt och EU-rättsliga förvaltningsprinciper. Sammanfattningsvis visar analysen att det är avvägningar mellan effektivitet, genomslag för Dublinförordningen och den enskildes rättssäkerhet som Migrationsverkets tjänstemän måste hantera. Det rör sig om en balansgång mellan olika intressen och en gränsdragningsproblematik – om vem som ska dra gränserna och var de ska dras – när det ömsesidiga förtroendet ifrågasätts.