Bivänliga växter i urban miljö : en granskning av växtutbudet från landskapsarkitektprogrammet

Sammanfattning: Pollinatörerna är hotade globalt och i det svenska landskapet, och behöver hjälp för att överleva (Naturvårdsverket u.å.b). Den främsta orsaken till den negativa utvecklingen är förlusten och fragmenteringen av pollinatörernas livsmiljöer (Naturvårdsverket u.å.c). I Sverige är de flesta pollinatörerna insekter (Naturvårdsverket 2023), där bin ingår och anses vara de viktigaste pollinatörerna i skogs- och odlingslandskapet (Linkowski et al. 2004). Med tanke på att pollinatörer minskar i antalet på landsbygden, behöver städerna bidra med vad de kan för att gynna pollinatörer och säkra ekosystemtjänster i staden (Persson & Smith 2014). Olika åtgärder som kan vidtas är att bland annat att öka andelen blommande miljöer och uppnå en lång blomningssäsong (ibid.). Eftersom det är vildbin och inte honungsbin som är hotade bör växtvalen anpassas till vildbins preferenser (ibid.). Landskapsarkitekter har stor inverkan på utemiljöers utformning och funktion i samhället (SACO 2021). Därför är det fördelaktigt om de växter som lärs ut under landskapsarkitekt-utbildningen tillgodoser bins behov eftersom växterna utgör den nyutexaminerade landskaps-arkitektens grundrepertoar. Uppsatsens syfte är därmed att klargöra om utbildningens växtutbud möjliggör för gestaltningar som gynnar bin, och i vilken utsträckning. För att få en grundläggande förståelse om bin och pollinering genomfördes en inledande dokumentstudie. Därefter utfördes datainsamling kring växternas värden för olika bin, vilket sedan sammanställdes och bearbetades i kalkylark. Kalkylarken utgjorde grunden för de tabeller som presenteras i resultatet. Resultatet tydliggör bristen på studier kring ämnet. Fler studier kring honungsbin är utförda jämfört med vildbin, vilket återspeglas i resultatet. Utöver detta visar resultatet att det inte i tillräckligt stor utsträckning finns växter från landskapsarkitektprogrammet som gynnar bin. Resultatet synliggör den ojämna fördelningen mellan de olika växtkategorierna geofyter, perenner och lignoser. Det visar också på en ojämn fördelning av när växterna börjar blomma, hur länge de blommar samt vilket värde växterna har för honungsbin, humlor respektive solitärbin. Sammantaget anses att landskapsarkitektstudenter behöver få kunskap under utbildningen om vilka växter som gynnar bin. Kunskap om bivänliga växter möjliggör för fler blomrika livsmiljöer i städer och på så vis kan den urbana miljön agera brygga mellan olika landskap och öka konnektiviteten mellan livsmiljöer. Städer kan dock aldrig ersätta livsmiljöerna på landsbygden eftersom detta skulle innebära förluster av kulturella och rekreationella värden som anses självklara idag. Som landskapsarkitekt behöver man alltid väga olika intressen mot varandra. Därför diskuteras även möjliga sociala konsekvenser av att införa bivänliga växter som man bör ta hänsyn till i jakten på att gynna bin i städer.