Rättspsykiatrisk vård - en livstidsdom?

Sammanfattning: Om en person lider av en allvarlig psykisk störning och begår ett brott, för vilket påföljden inte kan stanna vid böter, kan rätten besluta att personen ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Om den brottsliga gärningen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att den rättspsykiatriska vården ska vara förenad med särskild utskrivningsprövning. Det innebär att det är förvaltningsrätten som ska avgöra när vården om patienten kan upphöra. I samband med utskrivningsprövningen ska det göras en riskbedömning om huruvida det finns någon risk för att patienten kan komma att återfalla i brott som är av allvarligt slag. För överlämnande till rättspsykiatrisk vård krävs att den psykiska störningen är allvarlig, men för att vården ska fortsätta räcker det att den psykiska störningen kvartstår, den behöver således inte fortsatt vara allvarlig. Den rättspsykiatriska vården har utretts av regeringen i flera omgångar och en fråga som återkommit handlar om vårdtiderna och hur de förhåller sig till brottets allvar. Det finns ett antal fall där vårdtiden vida överstigit straffmätningsvärdet för brottet om påföljden blivit fängelse, i vissa fall kan det jämföras med längden på ett genomsnittligt livstidsstraff trots att det handlar om ett mindre allvarligt brott. En annan sak som påtalats och diskuterats i flera av utredningarna är om det är rimligt och riktigt att ålägga människor som anses lida av en allvarlig psykisk störning straffansvar överhuvudtaget. Sverige är unikt i det här avseendet då de flesta andra länder har ett så kallat tillräknelighetskrav för att en person ska anses vara straffrättsligt ansvarig. Studien syftar till att undersöka hur den rättspsykiatriska vården förhåller sig till de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna och hur den rättspsykiatriska vården kan göras proportionerlig på det sätt som ska beaktas vid ett frihetsberövande i "normala" fall. Nuvarande lagstiftning framstår något ambivalent. Å ena sidan har lagstiftningen sin utgångspunkt i att alla har ett straffansvar, å andra sidan präglas den av en moralisk uppfattning om att det vore fel att låta människor som lider av en allvarlig psykisk störning få ett alltför hårt straff då de ändå är sjuka och kanske inte fullt ut medvetna om innebörden av sina gärningar. Studiens slutsats är att det behövs en ändring av lagstiftningen för att bättre ta hänsyn till de grundläggande rättsskerhetsprinciperna och renodla den rättspsykiatriska vårdens uppdrag till att vårda sjuka.