Allianspolitik i en stat med stat-till-nation obalans : ”Turkiets politik gentemot Kurdistanregionen i Irak och det kurdiska självstyret i Syrien”

Sammanfattning: Alliansbildningsbeteende är ett viktigt och intressant ämne inom internationell politik och i internationella relationer.  Enligt den traditionella maktbalansteorin allierar sig stater med andra stater för att balansera mot externa hot. I Steven R. Davids ”omnibalancing-teori” hävdas däremot att statsledare i tredjevärlden allierar sig med stater för att bekämpa interna hot. I föreliggande examensarbete, som är en fallstudie, är ambitionen att visa att turkiska republikens relation med Kurdistanregionen i Irak är ett fall av ”omnibalancering” såtillvida att Turkiet därigenom söker hålla den kurdiska rörelsen på hemmaplan i schack. Därför står Turkiet emot ett kurdiskt självstyre i Västra Kurdistan, syriska Kurdistan (Rojava), som har ideologiska kopplingar till den kurdiska rörelsen i turkiska Kurdistan (Norra Kurdistan). Med hänsyn till andra faktorer i relationer mellan stater (t ex i Turkiets relation till Södra Kurdistan) kan man uppmärksamma ekonomi- och energifrågorna. Vidare visar resultaten av fallstudier att etniska problem som ett internt hot påverkar statens utrikespolitik och alliansbeteende.