Inga rasister på våra gator! Eller? En studie av den svenska demonstrationslagstiftningen mot bakgrund av FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering

Sammanfattning: Principen om den fria åsiktsbildningen är grundläggande för vår demokrati. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det föreligger en konflikt mellan den grundlagsstadgade svenska demonstrationsfriheten och de folkrättsliga förpliktelser Sverige åtagit sig genom att reservationslöst ratificera FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Sverige har sedan anslutandet till konventionen 1971 erhållit kritik från den kommitté som bevakar efterlevnaden av konventionsförpliktelserna, främst för att landet underlåtit att kriminalisera rasistiska grupper och spridande av alla former av rasistiska yttranden. Uppsatsens första frågeställning ångående hur Sverige bemött kritiken för bristande uppfyllelse av konventionen besvaras med att Sverige konsekvent anfört att lagstiftningen om hets mot folkgrupp är tillräcklig för att uppnå konventionens syften. I den avslutande delen analyseras denna hållning ur ett kritiskt perspektiv. I NJA 1996 s. 577 fastslog HD att bärande av symboler som kan associeras med den nationalsocialistiska rörelsen kan innebära hets mot folkgrupp. I en dom från kammarrätten i Stockholm år 1998 avslogs en ansökan om demonstrationstillstånd på grund av att det fanns en tydlig koppling till nazism i den ansökta demonstrationen. Mot bakgrund av dessa domar analyseras det gällande rättsläget rörande demonstrationstillstånd och en frågeställning kring huruvida det är möjligt att i vissa fall avslå högerextrema gruppers ansökningar om demonstrationstillstånd besvaras försiktigt jakande. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring huruvida Sverige bör inskärpa sin demonstrationslagstiftning. Här belyses å ena sidan de grundlagsfästa opinionsfriheterna och förbudet mot förhandscensur i ordningslagen och å andra sidan det försvagade anseende Sverige riskerar att få internationellt om ingen kriminalisering i enlighet med konventionen sker. Inget svar ges till hur ett sådant lagrum ska utformas för att i så liten utsträckning som möjligt inkräkta på de grundlagsfästa opinionsfriheterna men slutsatsen är att Sverige bör ändra sin lagstiftning i syfte att förhindra demonstrationer av rasistiska grupper och således förekomma de brott landet kategoriskt förbundit sig att förbjuda.