Skingra er! : Upploppsbrotten och den straffrättsliga problematiken kring gamla brottsbestämmelser

Sammanfattning: Reglerna i början av brottsbalkens sextonde kapitel är sedan brottsbalkens tillkomst oförändrade. Ordalydelsen är näst intill densamma sedan revideringen av 1864 års strafflag som gjordes år 1948. Den minimala förändring som gjorts i upploppsbestämmelsernas paragrafer är att vid införandet av brottsbalken byttes påföljden straffarbete ut till fängelse. Brotten i de tre första paragraferna i BrB 16 kap. har gemensamt att de avser situationer där folksamlingar stör den allmänna ordningen. Trots sin ålder används straffbestämmelserna än idag, och tillämpningsområdet har breddats sedan 1864 års strafflag. Situationer som kan uppstå där upploppsbestämmelserna aktualiseras är många och kan vara av väldigt olika karaktär. Främst när vi tänker på upplopp leds tankarna troligen till upploppen under EU-toppmötet i Göteborg 2001, de så kallade Göteborgskravallerna, eller till händelserna i Kärrtorp 2013. Upploppsbestämmelserna innefattar dock fler situationer än de politiskt motiverade upploppen. Exempel på andra upploppssituationer är då intagna i fängelser sätter sig upp mot anstaltsledningen, när en folksamling ockuperar byggnader eller andra allmännyttiga områden, vid fotbollshuliganism eller vid fritagning av personer som poliser gripit eller anhållit. Uppsatsens syfte är att utreda upploppsbestämmelsernas rekvisit och tillämplighet idag, samt undersöka om de ålderdomliga reglerna uppfyller dagens kriminaliseringprinciper.