Olika röjningsprograms effekter på kvalitets och diameterutveckling i Bokskog

Sammanfattning: Boken är Sveriges näst viktigaste ädellövträd och ett utpräglat sekundärt trädslag som trivs bäst i sluttningar med god bonitet. För att uppnå en god virkesproduktion med en tillfredställande kvalitet har boken relativt höga ståndortskrav. Av boktimmer görs det huvudsakligen fanér, möbler och finsnickerier. Virket som inte håller timmerkvalitet blir till massa och brännved. Idag är priserna på boktimmer i en svacka och skillnaderna mellan sortimenten är historiskt låg men för att bokskogsskötseln överhuvudtaget skall bli lönsam krävs det att skillnaderna i pris kommer öka över tid. Den vanligaste metoden när bokskogen skall föryngras är naturlig föryngring, då fröträd ställs ut i samband med oftast flera ljushuggningar. För att boken skall utvecklas till en rak och kvistfri stam är det ett krav att den trängs med andra stammar. I slutet av föryngringsfasen kan en föryngring innehålla >10 000 stammar ha-1, därför är röjningen ett krav för en lyckad skogsskötsel. För att bibehålla en hög kvalitet men samtidigt en tillfredställande virkesproduktion är skötselingreppen relativt svaga och har ett kortare intervall än trädslag som björk eller asp. Med anledning av de höga stamantalen och den intensiva skötseln i ungdomsfasen är röjningsskedet en kostsam post under omloppstiden. Den aktuella studiens mål är att undersöka hur bokbeståndets utsedda huvudstammar utvecklas med avseende på volym och kvalitet när olika röjningsprogram används. Studien är baserad på fältinventering av ett röjningsförsök anlagt år 1997 av Ulf Johansson, P-M Ekö och Nils Pettersson. Försöket inkluderar fem olika röjningsmetoder upprepade på tre lokaler: Trolleholms gods, Bjersgårds gods och Tönnersjöhedens försökspark. Röjningsmetoderna som användes var: traditionell bokskogsröjning liknande den som används i dagens bokskogsskötsel, en tidig röjning till produktionsförband (1400 stam ha-1), en senare röjning till produktionsförband, en röjningsmetod där stammar som konkurrerade med huvudstammarna toppkapades vid ca fyra meters höjd och en yta lämnades orörd. Alla röjningsprogrammen startade med en tidig röjning då beståndsmedelhöjden var ca fyra meter där oönskade trädslag och vargträd röjdes bort. De största skillnaderna mellan röjningsprogrammen syntes i hur beståndens stamfördelning såg ut när röjningsfasen var avslutad. De största skillnaderna fanns i diameterklasserna <10 cm Dbh och klassades främst som skillnader i underbeståndet. Metoderna som röjdes till ett produktionsförband saknade helt underbestånd medan den toppkapade metoden hade delar av sitt underbestånd intakt. Volymproduktionen visade inga tendenser att förändras med röjningsprogrammens styrka. Skillnaderna i diameter och dimension är beroende av vilka träd som röjts bort och medeldiametern tenderar inte att förändras annat än efter hur stamfördelningen i beståndet ser ut. Då huvudsyftet med studien var att undersöka hur röjningsprogrammet påverkar den sammanvägda kvaliteten blev resultatet att behandlingen som toppkapades gav en signifikant större andel huvudstammar vilka höll en lägre kvalitet än övriga testade behandlingar. Då studien endast tittar på de sex första metrarna och endast på utvalda huvudstammar krävs vidareutveckling av studien för att den skall fungera som underlag i praktiskt skogsbruk.