Fallots tetrad hos hund och människa : embryologi, genetik och diagnostik

Sammanfattning: Hos människa är anomalier i hjärtat bland de vanligaste medfödda missbildningarna. Även hos hund är medfödda missbildningar i hjärtat relativt vanliga men prevalensen skiljer sig både mellan renrasiga hundar och korsningar samt mellan olika raser. Fallots tetrad (TOF) är en av missbildningarna som kan ses i hjärtat. TOF räknas till en grupp av missbildningar som kallas conotruncala defekter (CTD) vilket är medfödda missbildningar som drabbar de stora artärerna och de ventrikulära utflödesvägarna. I TOF ses fyra sammanhängande defekter: ventrikulär septumdefekt, ridande aorta, pulmonalisstenos och sekundär hypertrofi av höger kammare. Defekterna uppstår tidigt under embryonalutvecklingen då hjärtat är det första organet som bildas och har en funktion i embryot. Under septumbildningen i hjärtat uppstår ett fel i de strukturer som ska bilda skiljeväggarna. Aortan och lungartären avdelas felaktigt och skiljeväggen mellan kamrarna sluts inte fullständigt. Konsekvensen, efter födelsen, blir att syrefattigt blod shuntas över från höger till vänster kammare via septumdefekten. Det ökade motståndet i truncus pulmonalis gör att syrefattigt blod kan ta sig ut i det systemiska kretsloppet och hunden drabbas av syrebrist. Missbildningarna och den följande syrebristen ger alltid kliniska symptom. Symptomen uppkommer ofta under det första levnadsåret men varierar i grad beroende på hur allvarlig förträngningen i lungartären är. Symptom kan vara ansträngningsintolerans, cyanos, utmattning, dyspné, polycytemi, synkope och dålig tillväxt. Vissa hundraser verkar vara predisponerade för TOF, däribland keeshond och engelsk bulldogg. TOF förekommer även hos människa och i detta arbete undersöks om det finns belägg för en genetisk predisposition. CTD förekommer både hos människa och hund, flera studier visar att dessa defekter både är genetiskt och embryologiskt besläktade men det är svårt att avgöra den exakta genetiska orsaken. Troligen rör det sig om en komplex, polygenetisk nedärvning där flera gener samverkar i utvecklingen av missbildningarna. En ny studie har visat att det skulle kunna röra sig om problem i den alternativa splitsningen, en viktig process som reglerar hjärtats utveckling hos däggdjur. Tydligt är att ytterligare forskning krävs på området, dels för att avgöra exakt vilka gener som är inblandande men också för att undersöka om samma gener orsakar defekterna hos både hund och människa. På humansidan finns enkla och säkra metoder för att prenatalt diagnosticera TOF, vilket kan göras redan i vecka 24. Efter födelsen sker behandling/kirurgisk korrektion av defekterna rutinmässigt. I detta arbete undersöktes om det finns liknande diagnostiska/kirurgiska metoder utvecklade för hund. Resultatet visade att det finns flera kirurgiska metoder men att operationerna både är dyra, riskfyllda och att de inte verkar utföras rutinmässigt på hund. De artiklar som hittades gällande kirurgi var skrivna av japanska och amerikanska författare vilket möjligen kan indikera att det främst är i dessa länder som kirurgi varit aktuellt. Det verkar inte heller möjligt att prenatalt diagnosticera TOF hos hund, trots att ultraljud anses vara säkert för att bedöma fostrens livsduglighet. Hos människa används ultraljud/Doppler och korrekt prenatal diagnos av CTD/TOF ställs i 77 % av fallen. Efter födelsen finns dock flera välutvecklade metoder för att diagnosticera CTD/TOF hos hund, däribland röntgen och oselektiv angiografi. Även ultraljud/Doppler kan användas.