Att mäta turistkonsumtion - en utmaning för hela turismnäringen

Sammanfattning: Att mäta ekonomiska effekter och ekonomiska effekter av evenemang är ett aktuellt och högintressant ämne samt en utmaning för hela turismnäringen. Att kunna mäta vad ett evenemang tillför en plats och dess ekonomi ger värdefull information till beslutsfattare på olika nivåer och från skilda samhällssektorer, på såväl lokal som internationell nivå. Turismen omsätter miljardbelopp och ett sätt att öka den är genom olika sorters evenemang, något alltfler kommuner och destinationer blivit medvetna om. Att kunna ta reda på vilka ekonomiska effekter olika evenemang kan leda till är därför ett viktigt strategiskt verktyg för turismnäringen. Syftet med denna magisteruppsats är att konkretisera problematiken med att mäta turistekonomiska effekter genom att i samma undersökning och på samma evenemang tillämpa fyra olika mätmetoder samt jämföra och analysera dessa. För att utreda olika mätmetoder har vi konkret genomfört fyra mätmetoder för att mäta turistkonsumtion. Dessa fyra är face to face intervjuer, telefonintervjuer, webbenkäter och dagboksformulär, dessa har utförts på ett och samma evenemang. Efter genomförd undersökning kan det konstateras att mätning av turistekonomiska effekter är svårt, komplext och ger upphov till en mängd olika osäkerhetsfaktorer. Vår jämförande analys av de fyra mätmetoderna ger slutsatsen att metoderna ger skillnader både i de enskilda kategorierna samt i den totala dygnskonsumtionen. Då samtliga metoder har samma grundförutsättningar drar vi slutsatsen att val av mätmetod påverkar resultatet. Oavsett vilken metod som används måste den vara lämpad för undersökningens huvudsakliga syfte och evenemangets grundläggande förutsättningar. Vår undersökning visar att oavsett vilken metod som används så finns det ett behov av uppföljningsfrågor och en medvetenhet om kringliggande faktorer som kan skapa felkällor. Skulle samtliga felkällor elimineras skulle frågeformulären bli så omfattande att undersökningen inte vore möjlig. Slutsatsen är därmed att det måste finnas en balans i undersökningen, mellan komplicerade, långa, individanpassade frågeformulär med hög tillförlitlighet, kontra enkla, okomplicerade formulär som är möjliga att jämföra med liknande undersökningar men med en något lägre stringens.