En patientgrupp i gråzonen – en kvalitativ studie om behandling, bemötande och problematik gällande Irritable Bowel syndrome

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för kost- och idrottsvetenskap

Sammanfattning: Uppskattningsvis lider ca 5 - 15 % av befolkningen av IBS. Trots att IBS inte kan härledas till några genetiska biomarkörer är merparten av de som drabbas kvinnor. Det kan bero på att kvinnor uppsöker vård i högre grad eller att livsstilsfaktorer påverkar. Mycket av tidigare litteratur om IBS tar upp patienters missnöje med hur de blivit bemötta av primärvården, något som även konstateras i den här studien. Studiens syfte är att utforska IBS-patienters möjligheter och uppfattningar av den vård som finns tillgänglig efter fastställd diagnos. Genom intervjuer med både patienter och experter inom mag- och tarmmottagningar samt legitimerade funktionsmedicinare har vi kunnat lyfta attityder från båda grupper (läkare och patienter) i den här studien samt speglat den växelverkan som sker mellan grupperna. Ett behov av insatser och kunskapslyft inom primärvården identifieras utifrån intervjuerna med båda grupper samt att mycket av behandlingseffekten vilar på patienternas egna insatser. Det har också framkommit att det inom specialistsjukvården och funktionsmedicin finns många olika behandlingsalternativ som förbättrar IBS-patienters livssituation men de når inte den stora patientgrupp som cirkulerar i primärvården. Många med IBS tvingas söka information på egen hand och intresset för ny forskning och nya behandlingsmetoder är stort. Intervjuerna med patienter visar på att FODMAP är den mest praktiserande behandlingsmetoden. Att FODMAP är en effektiv behandlingsmetod om den följs upp korrekt bekräftas även i intervjuerna med experterna. För professioner som berör ämnet kost och måltidplanering finns här en viktig uppgift; att informera om och praktiskt tillämpa kunskaper om kostens betydelse för individen i alla sektorer i samhället. Kontentan av resultaten i den här studien åskådliggör behovet av en standardiserad behandlingsplan för IBS-patienter samt en bättre samordning mellan primärvård och specialistvård.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)